#metoo
Jag brukar inte vara den som lägger mig i olika rörelser & andra intiativ som cirkulerar på sociala medier. Men efter att jag pratat med min sambo för ett par dagar sen om hur stor #metoo taggen har blivit så insåg jag att jag måste låta det här ta plats.
Jag är väl medveten om att jag har stått ut med mycket under mina dryga fyra år i restaurangbranschen, både av gäster & kollegor. Men hallå, här kommer en glad, serviceminded tjej med glimten i ögat & rapp i käften, klart de får bete sig så? Men allra värst är nog den här händelsen...
Jag hade precis kommit hem efter år i Australien där jag bodde ihop med min käraste vän. Även om vi jobbade mycket så beslöt jag & min vän att vi delar rum & delar en dubbelsäng. & när jag kom hem igen så fick av en slump jobb på Icehotel i Jukkasjärvi så jag beslutade för att flytta upp för att jobba vinter säsongen 2015/2016. Jag tog tåget genom hela Sverige & väl framme började jag installera mig. Det här skulle ju bli mitt hem & arbetsplats i fyra-fem månader.
Så andra natten går jag & lägger mig vid tolvtiden, vi skulle ju vara på informationsmöte hela dagen där på... Men jag & min roomie får inte igång elementet så jag bestämmer mig för att gå & lägga mig i mitt underställ. Somnar & sover i ungefär en timme innan jag hur det låter utanför vårt rum, men somnar om. Jag vet ju om att kollektiva boenden alltid är i rörelse & man kan inte räkna med att det ska vara tyst om nätterna...
"Hoppa in" & jag gör som jag blir tillsagd. Känner hur någon lägger armen om mig & trycker sig tätt intill. Sakta, sakta börjar jag vakna till & registrera att det är en riklig skäggväxt som kittlar mig i nacken. Vem är detta? Min tjejkompis? Nej. Mitt ex? Nej. Vem är det här då? Jag snurrar runt för att yrvaken mötas av att någon möter mina läppar. Där i min säng ligger en man jag aldrig träffat. I MIN SÄNG. En man i 40 års åldern, dubbelt så gammal... Jag känner hur han stinker sprit & cigaretter. Jag trycker mannen, som är dryga två decimeter längre än mig, ifrån mig. Han drar mig till sig. Jag trycker ifrån igen. Kommer ingenstans. Han mumlar fram "jag vill mysa." Jag svarar honom att det vill inte jag, vilket han då skyller på att det är kallt ute & han inte vill gå hem till sin stuga tio minuter bort. Jag erbjuder att bädda åt honom i soffan som står i rummet men han vill tvånget ligga kvar. Av någon anledning så försöker jag fortfarande hålla ljudnivån låg, min roomie sover ju. (?) Han börjar nu ta sig friheten & ta på mina bröst. Både utanför & innanför tröjan. Jag försöker få bort hans hand men istället så försöker han sig på att komma innanför mina trosor istället. Hans hand når fram men med ett lager kläder är emellan hans hand & mig. Men nu fick det vara nog. Mitt yrvakna jag har nu bytts ut till panik. Jag tar sats & samtidigt som jag bestämmer mig för att samla kraft & knuffa iväg honom, om det så är ner på golvet, bort ska han. Så öppnas dörren till rummet där vi ligger. Tjejen i dörröppningen ser oss ligga där i mörkret i sängen. Jag som trycker ifrån allt jag har & han som klamrar sig fast. Tjejen hjälper mig ut med killen ur rummet & ut genom ytterdörren. Där är jag, i Norrland, i en stuga, i ett vinterland & tackar elementet för att det inte var på.
Om det ändå hade varit slut där... Min chock la sig tillsist & då var händelsen senaste samtalet i den lilla byn redan spridd. Lite drygt en månad senare så hade historien även nått mannen. Han mindes den inte påstod han & tyckte bara var en ung tjej som ville ha lite uppmärksamhet. Han tyckte väll att det var jobbigare för honom än för mig så jag tror det hänger ihop med vad som hände sen... Vi var fyra personer som jobbade på samma avdelning (han var en av dessa). Mina tre kollegor var enade om att jag var problemet. Jag var felet & jag gick inte att jobba med. På mötet som blev av med oss fyra & vår chef fick jag ta mycket. Fick ta betydligt mycket mer än vad någon annan människa ska få ta emot. Att ha en sån liten chef som tillät personangrepp & mobbning på en sån etablerad arbetsplats gör också ont. Men de fick som de ville, jag var ju problemet? Om inte annat var jag minoritet så det var jag som hotades att bli uppsagd. Istället byte jag avdelning & jobbade resterande tre-fyra månaderna där & slapp jobba med mannen med så riklig skäggväxt.
I slutet av säsongen så hade vi inviduella möten med vår chef där en nära vän från säsongen, tog upp det hela med vår lilla chef. Hur dåligt han tyckte det mötet hade gått till. Det mötet är trots allt det värsta jag har varit med i mitt yrkessamma liv. Min vän lyfte även incidenten som hände i början på säsongen & förklarade hans teori att det nog hängde ihop med mötet. Lilla chefen svarade då att det var något han visste om (?) men valt att inte agera. #metoo
mina första dagar.
oj oj oj, hur förklarar man det här? hur återberättar man den senaste dagarna jag har haft? kom upp med tåg till jukkas i onsdags morse. delade min liggvagn med ett halvt dussin tjejer. en utav dem skulle också jobba här men stå i själva isbaren. träffade även en kille som hade lite mer koll än mig (läs, jag hade ingen koll...) då han jobbat här tre säsonger redan. så efter att spenderat dagarna med att packa upp, kolla in det lilla samhället, njuta av knarrande skosulor & en sol som aldrig går över horisonten. (ännu är det tre-fyra timmar om dygnet som ser ut som solupp-/nergång.) även njuta av en helt otrolig natur & alla nya ansikten. det finns nog (?) fyra gemensamma hem att bo i här i byn som tillhör personalen. varför slang kallar man ett hus för lingonlängan? hemskt ju! huset är iofs rött...
fredagen var en enda stor utbildningsdag av villkor, historia & mentaliteter. men gud vilka bra talare vi fick ta del av. vilket fantastiskt folk det är som jobbar här! natten mellan fredag/lördag fick jag oväntat besök i sängen. sjuk obehagligt även om jag där & då bara ansåg att det var en chock. men det resulterade i att jag bara sov tre timmar för att sen dagen därpå både åka rensläde, köra snöskoter genom en fantastisk natur & senare även rida islandshäst. gud vad jag har saknat att rida! måste bli så mycket bättre på att ta mig tiden för det... efter att ridningen drog ut på tiden han jag bara lämna min overall som jag låna av icehotel & springa hem, slänga av mig understället & byta om för kick in:en. som resturang människor kan hålla igång! & att efterfester kan vara så livade. söndagen gick åt till att sova & handla medan idag var första dagen med att förbereda allt inför premiären av icehotel 2015/16. gud vad det pirrar i kroppen om att få sätta igång. på riktigt.
många snögubbskramar på er.
hemma & vänder
oj vad tiden runnit iväg, varit hemma i drygt två månader nu. mitt äventyr är slut. avslutat kapitel, finito, historia. men jag skulle inte ge upp min resa för något eller någon. det är det bästa jag har gjort, hittills. även om jag saknar aussie med dess mentalitet, värme, mat, & min självständigheten. känslan på att det löser sig, allt jag gör fixar jag. på egenhand, för att jag kan. den här resan har gett mig självförtroende jag aldrig trodde jag kunde få känna. leva på andra sidan jorden låter ju helt fantastiskt när man pratar om det, men smärtfritt har det inte varit. men det har varit värt det flera gånger om.
att få flytta hem igen, bo under någon annans tak får mig att krypa in under en sten för att inte synas. smälta in & inte vara i vägen eller en börda. har sen jag kommit hem varit ute med mitt gamla jobb, fogarolli & jobbat i sverige & danmark. känns otroligt skönt att få ny mark under fötterna trots att det inte är långt bort. men gud vad jag trivs på fogarolli. min familj som jag saknat så. men när livet äntligen fått lite perspektiv & jag börjar landa in i min nya hemstad, helsingborg. & nu har jag precis planerat min nästa äventyr. säsongsjobba på ishotellet i kiruna. jag har ju varit så långt söder ut man kan komma så varför inte testa på kontrasten att åka så långt norr ut jag kan komma också? men att jag gör denna resa till min egna. att jag inte delar den med någon annan som jag känner. någon jag kan luta mig tillbaka på utan att jag står på mina egna ben. att jag reser iväg själv. att jag får leva i kolossalt mörker i vinter. med snö upp till midjan. träffa utländskt folk trots att jag är kvar i sverige, få hålla på med kaffe, att få bo kollektivt, att jag får se norrsken, att jag får vandra runt som eskimå i 4 månader, det är lycka. men en resa jag aldrig trodde jag skulle göra. jag som alltid känner mig som jag fryser in i benmärgen, jag som klagar på kylan för att jag klär mig för dåligt. nu ska jag bära tjocka jackor, vantar & mössa från kontrasten i att jag förra året svettades i värmen. det är kontraster. det är spontant. det är otippat. men det är fantastiskt & det är mitt nästa steg. jag är redo. första december flyttar jag till jukkasjärvi på 1000 invånare från att förra året bott i en storstad med 4 500 000 invånare. kontraster. underbara kontraster.
the great ocean road.
så vi gjorde som sagt två utflykter i melbourne. en utav utflykterna vi gjorde var "the great ocean road" med guidad tur. helt klart min favorit av de två! även om vi verkligen vara på utflykt heeela dan, 14 timmar var vi iväg. men oj vad bra guid vi hade & så himla coola grejer vi fick se och uppleva.
-vägen byggdes efter första världes kriget när australien inte hade några jobb att ge sina gamla soldater. sina 243 km till väg är från början byggd för hand under 13 årstid. & terrängen är verkligen av de svårare slaget.
-vägen byggdes efter första världes kriget när australien inte hade några jobb att ge sina gamla soldater. sina 243 km till väg är från början byggd för hand under 13 årstid. & terrängen är verkligen av de svårare slaget.
vet ni var man ska ta sig om man vill se vilda men tama kängurus? tänk nu. de tycker om kort gräs & vill gärna ha någon form av vattendrag i närheten. kommer du på de? gjorde inte jag. så lagom förvånad när guiden berättade att vi skulle ut på en golfbana...
alltså vyerna. helt. otroligt. fint. blogg.se ger det verkligen inte sin rätt...
det här var helt klart det häftigaste av allt. hålla fåglar. (eller hur säger man?) ska be johanna om bilderna hon har på mig. jag ser så mycket mer livrädd ut än johanna haha.
koalan som sov längst ut på en gren. min första vilda koala jag sett.
hittar inte den svenska översättningen till det här. men det här firstående öarna har faktiskt tillhört fastlandet en gång i tiden men havet har med åren svalt marken emellan & tillsist har berget rasat in & kvar står då ön. alltså hur häftigt är inte mother nature ibland?
p.s: boendet i bali är nu bokat. tre veckor sol & bad är vår semester om en månad. det känns så lyxigt att få möjlighet för att lämna aussie innan hemresa. vi hörs snart igen!
p.s: boendet i bali är nu bokat. tre veckor sol & bad är vår semester om en månad. det känns så lyxigt att få möjlighet för att lämna aussie innan hemresa. vi hörs snart igen!
volym ett av melbourne
i dag kom vi tillbaka hem igen. efter att vi spenderat en vecka i melbourne. det är min andra lediga vecka jag har haft det här året. känns sjukt när man ser det så. kändes som vi behövde det. det är betydligt enklare att flyga inrikes här i australien. vilket jag verkligen uppskattar! men nu jag har nästan 800 bilder från resan att ladda över och jag kan jag inte riktigt dela med mig av allt. tror inte allt skulle vara kul för er att se ens... i alla fall inte på en & samma gång. men då vi gjorde två utflykter så delar jag upp dem två i egna rampljus. melbourne som stad, pratar folk om som mer "europeiskt" stad än sydney. och ja, det får jag hålla med om. men jag skulle snarare dra det till en blandning av san francisco spåvagnar och kyla, englands arkitektur och lite nonchalanta bemötande samt vissa kvarter som jag inbillar mig hur paris gator kan se ut. folk kände dessutom lite mer strikta i sin vardag även om tempot var betydligt lugnare. (kanske inte nattlivet dock... victoria har inga lockouts som new south wales har. så festa kunde de!) kanske så det är? att man måste leva ut någon gång. leva på riktigt.
veckan har gått otroligt fort även om det känns som vi hunnit med så himla mycket & precis de vi ville se & uppleva. ni som sa att man klarar melbourne på tre dagar, förstår ni hur mycket ni missa? eller så kasta ni er runt mellan gatorna... men vi han med att besöka alla möjliga choklad caféer, gå i botanic garden, gå på museeum, besöka australiens största marknad, åka på en dags utflykt till great ocean road & en till phillips island, leva ut i nattlivet dimma två nätter & framför allt, andas, samla nya krafter, njuta & vara tacksam för allt vi får uppleva.
kära underbara melbourne, du var en fantastisk stad att turista i. jag hoppas vi får ett återseende snart igen...
veckan har gått otroligt fort även om det känns som vi hunnit med så himla mycket & precis de vi ville se & uppleva. ni som sa att man klarar melbourne på tre dagar, förstår ni hur mycket ni missa? eller så kasta ni er runt mellan gatorna... men vi han med att besöka alla möjliga choklad caféer, gå i botanic garden, gå på museeum, besöka australiens största marknad, åka på en dags utflykt till great ocean road & en till phillips island, leva ut i nattlivet dimma två nätter & framför allt, andas, samla nya krafter, njuta & vara tacksam för allt vi får uppleva.
kära underbara melbourne, du var en fantastisk stad att turista i. jag hoppas vi får ett återseende snart igen...
speakless, hur kan man ha så otroligt stora vackra parker i en sån stor stad? men det märks att melbourne är kallare än sydney. här var vintern verkligen ett faktum. även om vintern här är som våran vår fast med färg på löven...
city circle, fantastisk grej. gratis i innerstan med miky-card. & att det känns som tiden har stått stilla när man ser spårvagnar. för mig känns det i alla fall så. spårvagn har aldrig varit ett alternativ där jag levt...
& byggnaderna!! herre. min. gud. pampigt. stor, utsmyckat, färgglatt & en sån konstrat mot mycket av det jag sett tidigare. bilderna ger inte sin rättvisa alls... men vi bodde mitt i smeten, precis vid flinder street station (bild ovan) på flinder street, united hostel. ja ni läste rätt. hostel. min totalt andra vecka jag spenderat på hostel här. men oj vad mycket bättre upplevelse jag hade den här gången än när vi kom hit. kanske har jag blivit mindre petig? haha nja. det här stället var så fräsht för att vara hostel. nyrenoverat & bra service. fem av fem. men hade jag rest på högsäsong hade jag nog gnällt över att det saknades större gemensamma yttor.
god mat, god fika, goda drinkar. & vad vi unnade oss det. - för att vi förtjänade de. vi fikade bland annat lindt's café. ni läste väll om vad som hände på lindt i sydney?
har ni någon gång i livet vägarna förbi melbourne. lova mig att ni tittar in på queen victoria market. de har allt. allt. & här står de 7 dagar i veckan året om... med både kött, fisk, frukt, grönsaker, turist grejer & sovini grejer & en massa guldkorn för den inbitna melbourne-bon´.
& det här att jag har en ex-pojkvän som tjatade på mig att "skate is the shit in aussie". jag tror honom nu. i melbourne är det en timme ut till vattnet för alla surfare, så skateboarden är de flestas bästis här... även hela underground världen med gator & kvater med graffiti & streetart finner du också här. & de får mig att känna mig som hemma, något tryggt. hur konstigt det än låter...
jag har haft en stor känsla av ovetande om hemkomst till sverige som gnaggit på mig i bakhuvudet den här veckan. hur blir det? hur kommer det kännas? kommer jag sakna australien så mycket att jag går av sen? & framför allt, hur mycket lipsil kommer jag vara när jag får krama om mina vänner & familj igen? får hålla tummarna på att jag inte kramar i sönder er alla. (även om ni lär få förbreda er på det ändå...) det är väll när man får tid till tänka, analysera & överreflektera som allt springer rundor i huvudet på en. lite så är det för mig i alla fall. hemresan är ju konstigt nog ganska "nära". två & en halv månad...
så ha tålamod så ska ni få ta del av lite utflytker så fort jag fått bilderna redo. fram tills dess får ni ha det kanon. hoppas ni gillade min sammanfattning av melbourne som stad. kram på er!
jag har haft en stor känsla av ovetande om hemkomst till sverige som gnaggit på mig i bakhuvudet den här veckan. hur blir det? hur kommer det kännas? kommer jag sakna australien så mycket att jag går av sen? & framför allt, hur mycket lipsil kommer jag vara när jag får krama om mina vänner & familj igen? får hålla tummarna på att jag inte kramar i sönder er alla. (även om ni lär få förbreda er på det ändå...) det är väll när man får tid till tänka, analysera & överreflektera som allt springer rundor i huvudet på en. lite så är det för mig i alla fall. hemresan är ju konstigt nog ganska "nära". två & en halv månad...
så ha tålamod så ska ni få ta del av lite utflytker så fort jag fått bilderna redo. fram tills dess får ni ha det kanon. hoppas ni gillade min sammanfattning av melbourne som stad. kram på er!
min plan gick i krasch.
så himla snopet. jävla flygbiljetter.
frågade mamma om när de skulle landa idag och enligt biljetterna var det vid åtta på morgonen. bra tänkte jag & gick ifrån jobbet vid åtta, tog tåget till flygplatsen & var där en halvtimme senare. när jag kommer dit står det att planet landa vid sju. jaha, jag vet om att säkerheten innan man kommer in i australien verkligen tar tid. men hur lång tid visste jag inte. frågade mannen i informationsdisken & fick svaret max två timmar, oftast bara en. då förstod jag, jag hade missat dem. för de hade inte haft en aning att jag skulle dyka upp...
men visste vilken adress de skulle bo på, så ringde hotellet & frågade om de hade checkat in. de hade de. & lämnat igen tills deras rum skulle vara klart. så jag tog tåget tillbaka, surade över bortkastade pengar... vad gör jag nu? gick började gå till hotellet i ösregnet som skulle gjort vem som helst dygsur. svor åt mina skor som läckte in vatten & så kollar jag adressen igen och sen tillbaka på gatunamnet & tillbaka igen. jo, jag var rätt. fastnar med blicken framför mig & inser att min mormor sitter inne på fiket rakt framför mig. vill inte att hon ska se mig riktigt än & hoppas på det bästa. går över gatan, öppnar dörren till fiket, kliver in, tar ner luvan & vänder mig till min mamma. kan inte ens förklara den känslan. att få se min egen mammas min & att få en riktig mamma kram. så lång & så varm. kände mig som ett litet barn igen. där i mammas armar, gråtandes över att få krama om henne igen. där inne på fiket så alla som vände blicken kunde se. men jag brydde mig inte. mamma är här. min älskade mamma. gav min mormor en lika varm kram & slog mig ner vid bordet ihop med dem.
men visste vilken adress de skulle bo på, så ringde hotellet & frågade om de hade checkat in. de hade de. & lämnat igen tills deras rum skulle vara klart. så jag tog tåget tillbaka, surade över bortkastade pengar... vad gör jag nu? gick började gå till hotellet i ösregnet som skulle gjort vem som helst dygsur. svor åt mina skor som läckte in vatten & så kollar jag adressen igen och sen tillbaka på gatunamnet & tillbaka igen. jo, jag var rätt. fastnar med blicken framför mig & inser att min mormor sitter inne på fiket rakt framför mig. vill inte att hon ska se mig riktigt än & hoppas på det bästa. går över gatan, öppnar dörren till fiket, kliver in, tar ner luvan & vänder mig till min mamma. kan inte ens förklara den känslan. att få se min egen mammas min & att få en riktig mamma kram. så lång & så varm. kände mig som ett litet barn igen. där i mammas armar, gråtandes över att få krama om henne igen. där inne på fiket så alla som vände blicken kunde se. men jag brydde mig inte. mamma är här. min älskade mamma. gav min mormor en lika varm kram & slog mig ner vid bordet ihop med dem.
så dagen har innehållit tre genrationer i samma sällskap. vi har fikat & sen fick de fräsha till sig på hotellet & så tog vi tåget hem till mig. visade dem mitt hem. mitt sunkna lilla kryp in, som är hemma just nu. sen gick vi & åt vegan mat länge upp på king street. där man betalar vad man tycker att maten var värd. inte mer, inte mindre. bara vad man anser att den skulle kosta. visade dem runt i newtown & vidare ut i sydney park & avnöjt sol nedgången ihop. så på något vis försvann hela den här dagen otroligt fort. men en bra dag. en dag jag verkligen sett framemot. & nu är den här. äntligen.
Äntligen baby
äntligen!
flyget hem är äntligen ombokat & klart. jag landar i köpenhamn den 4de augusti & möts förhoppningvis av familjen i kastrup. har haft kontakt med mitt gamla barista jobb & jag går tillbaka till dem när jag kommer hem. börjar jobba igen i sverige måndagen den 11de & då bär det av till göteborg hela veckan. därefter jobbar jag på malmöfestivalen & njuter av malmös liv igen. jag saknar malmö. så otroligt mycket. malmös nattliv, fika ställen & shopping möjligheter. men framförallt mina vänner & kusiner där.
men innan hemresan ligger kommer ju mormor & mamma som sagt. imorgon landar dem i sydney & jag ser så framemot att få ge dem en "I missed you so much" hug. så stannar de i två veckor & en hel del äventyr & mumsiga måltider ligger allt i planeringen. men även jobben. även om jag fortfarande vill spara så jag har gott om slantar i melbourne så ska jag inte jobba ihjäl mig nu när de är här. så när de åker hem så har jag en vecka innan vi åker iväg, jag & johanna. & sen är vi i melbourne för en vecka. tar in på hostel & njuter av allt nytt. behöver dock införskaffa mig en trunk som fortfarande räknas som handbagage till den resan... undra var jag kan hitta en sån? sen jobbar jag antagligen till cirka andra veckans början i juli innan vi beger oss till solen i bali. så himla pirrigt. himla himla glad & så mycket guldkorn att uppskatta, vara lycklig för & njuta över. för det är jag. lycklig alltså.
tre steg i...
steg ett i lyx.
det har som sagt varit ett himla kaos till väder de senaste dagarna. regnat in i shoppingcenter, blivit översvämningar på tågstationer & så har det blåsit ner staket & takpannor. men även tempraturen har sjunkit till cirka 16 grader. inte riktigt vad min garderob var redo för...
men saker som bevisar att jag är inne i mina egna vardagsrutiner & vanor är nog ändå,
1. att jag klickade hem kläder från forever 21 trots att de ligger en butik i shoppingcentret maquarie... i lugn & ro så fick jag hem sex nya klädesplagg.
2. att jag & johanna mysigt nog inte har några som helst problem att äta popcorn, amricanska pankakor, dricka tea & bunkra upp med massa kuddar till en film i sängen. -för att vi kan. p.s vad är grejen med galler framför fönstret?
3. att jag köpte hem färg & lät johanna färga håret på mig ute i vår bakgård. när färgen satt i läste jag dock att det bara var en toning. kanske lika bra då jag tycker färgen är något för mörk? & när det regnar som mest kan jag inte låta bli att spendera en massa timmar på nytt sätt att sminka mig. precis lagom ansträngning för den som har varit sjuk.
planer för den rastlösa.
det var ett tag sen jag satte mina krummelutter här. kanske beror det på att min vardag har rullat på som vilken annan vardag jag kan tänka mig. kanske skiljer det sig att jag är två språklig & pratar engelska hela dagarna & får väll ihop en timmes svenska på kvällen ihop med johanna. annars är det engelskan som gäller. alltid. när jag ser tillbaka på min lärare i sjuan som gav mig extra lektioner, stöduppgifter & hotade med ett ig i slutprognos, hon, ja hon, hon hade nog blivit imponerad. förvånad över hur min engelska utvecklats. idag jobbar, tänker & drömmer jag på engelska.
vi har även försökt få tag på flygbolaget angående ombokning av flygen hem. vi (läs johanna) har säkert ringt en handfull gånger & ståt i kö i en halvtimme. ibland haft någon som svarar & skickat oss vidare & sen kastat ut oss igen. men vi är närmare än någonsin att få det bokat nu. de måste bara stämma av om våra biljetter är giltiga att stanna en natt i london. tramsigt men så är det.
vi tittar även på resa till melbourn i slutet på maj. ska vi våga boka in oss på hostel de dagarna? samt att vi vill till bali innan vi åker hem. men självklart vill vi åka under högsäsong... så vi borde redan ha bokat allt men vi vågar inte göra nått innan vi har hemresan fixad. den är ju trots allt första prioritet.
men innan någon resa kommer på tal så reser min mor & mormor hit. hit till sydney. jag ska få krama om min egen mamma efter 7 månader. nu är det mindre än en vecka dit. ingen är lyckligare än jag.
det här är mitt hem.
jag bor som sagt ute i newtown, relativt nära till flygplatsen så att höra & se flygplan är inget ovanligt. stora gatan som går igenom stort sätt hela stadsdelen heter king street. väljer man att gå in på en korsande väg möts mat plötsligt av lite lugnare trafik & mer växlighet & bara parhus. svänger man upp till vår bakdörr så möts man av det här. helt okej fint.
även om graffiti inte är en ovanlighet. tycker med tiden att det blivit lite charmigt. att det nätta och det ruffa har mötts. för lite så är det. husen är himla söta men pryds av alla andra färger än den som huset blev tilldelat. 
men alla dessa ledningar som går över huvudet på en ger också sin charm. även om jag föredrar att slippa se dem, som hemma. det gröna hade kunna tala ut mer på något vis...
& ännu är det bara mars & jag kan forfarande går i korta klänningar, shorts & kjolar. jag undrar lite när det kommer bli kallt? kallt som att jag fryser. kallt som att jag måste bära jacka. kallt som att jag måste stänga fönsterna om nätterna. kallt som att bära långärmat och långbent på ljusa dan. vi får hålla tummarna på att det inte kommer. men jag ställer in mig mentalt på maj-juni...
solkatterna dansar ännu.
hur fantastiskt är det inte att dessa parhus verkligen målas efter ägarens tycke? samma byggnad, spegelvända sidor men ändå blir de halverade på två i olika färger. haha!
& kommer man tillbaka till king street så blir allt så mycket mer "stad". med trafiken & fler våningar på husen. de gröna är som bort plockat & dit satt av ett extra motorfordon. & vänstertrafiken känns för övrigt som det mest självklara i världen.
& kommer man in på vår gata så ser man sydney park´s två torn som ligger i den hörnan som ligger oss närmast. så blir vi allt för trötta på den hårda asfalten så har vi en helt fantastisk och stor park liggandes i närheten. innan jag flyttade hit så förstod jag aldrig förtjusningen i parker. det gröna hittar man ju utan för stan? det där riktiga. med skog & berg & näst intill oberört. så vad är charmen med en park? nu förstår jag. nu förstår jag precis varför en park.
Låt oss ta en svensk fika.
-läs förklaringen på bilden i mitten-
det finns mycket med sverige jag på anstånd har lärt mig att uppskatta. så mycket jag alltid gnällt på, sett förbi & inte njutit av tillräckligt. tagit det förgivet. men tyvärr är det väll så, att man blir blind om man titta på något för mycket? men jag vet om att jag nämt det förut, men som den fikaälskar jag är så saknar jag riktigt sådan något enormt. folk stressar förbi sin kaffe. dricker bara & njuter för lite. eller så lägger de mer fokus på kaffet deras istället för personen mittemot. vi svenskar är betydligt bättre på det där. bara prata, små äta & bollar alla världens teorier ihop utan stress för en gångs skull. i alla fall så länge vi lagt ifrån oss mobilen... vi fikar verkligen som ingen annan.
så idag, efter fyra timmars jobb mellan 6 & 10 på morgonen mötte jag upp johanna & en vän från mitt förra jobb, fransi, på circulare quay & tog färjan över till manly. målet var redan satt & vi stegade bestämt bort till swedish kitchen fika. satt där i flera timmar & bollade allt vi kunde känna igen oss i. kanske satt vi där så pass länge endast för att vi fick äta svensk mat? kanske är det den som är så speciell? jag njöt av min skanen röra med advokado & där efter till min kladdkaka med jordgubbar. men något som verkligen förbättrade allt var ändå hederligt svenskt bryggkaffe (!!!) till våra mumsbitar. & där påtåren ingick. (!!!) så svenskt & så nöjd var jag. kunde inte låta bli att få med mig lite svenskt dyrt godis & knäckebröd. som jag ska njuta! har rödbetssalad liggandes i kylen som bara väntar på att få bli uppäten av mig ihop med ett knäckebröd. det enda som saknas är ett glas av skånemejeriers blåa mjölk...
7/3
vi börjar bli som ett gift par. -hon & jag.
det var då ett tag sen jag tittade förbi här. ni med kanske? jag har haft mycket i tankarna. fått inse den hårda vägen att det i slut ändan är upp till mig om jag vill ha något, då är det jag, bara jag, som får jobba för det. ett stort las med extra krut har jag definitivt fått efter mina dryga fem månader. min startsträcka om att gräva ner mig, deppa och ladda om har för kortats. nu går jag direkt till att ladda om. jag har inte tid med något annat. jag har inte tålamodet till det. aldrig trodde jag mitt dåliga tålamod skulle vara till min fördel. jag får vara min egen klippa och ta tag i det som är tufft innan de inte blir greppbart. jag har ett äventyr, ett hem, ett liv här. det känns ganska coolt. jag menar, tvätta, handla och betala hyra var inget jag kände till innan jag åkte. nu är det vardag. nu rullar det på. som om det alltid har varit såhär enkelt att leva. så kravlöst. jag ska bara leva. njuta och uppleva, skapa minnen.
det var då ett tag sen jag tittade förbi här. ni med kanske? jag har haft mycket i tankarna. fått inse den hårda vägen att det i slut ändan är upp till mig om jag vill ha något, då är det jag, bara jag, som får jobba för det. ett stort las med extra krut har jag definitivt fått efter mina dryga fem månader. min startsträcka om att gräva ner mig, deppa och ladda om har för kortats. nu går jag direkt till att ladda om. jag har inte tid med något annat. jag har inte tålamodet till det. aldrig trodde jag mitt dåliga tålamod skulle vara till min fördel. jag får vara min egen klippa och ta tag i det som är tufft innan de inte blir greppbart. jag har ett äventyr, ett hem, ett liv här. det känns ganska coolt. jag menar, tvätta, handla och betala hyra var inget jag kände till innan jag åkte. nu är det vardag. nu rullar det på. som om det alltid har varit såhär enkelt att leva. så kravlöst. jag ska bara leva. njuta och uppleva, skapa minnen.
tyvärr har kameran inte rastats av lika mycket längre. har inte gjort samma turistutflykter som tidigare. alla intryck är tyvärr inte lika starka längre. men jag lovar att nästa lediga dag ska jag ta med kameran runt i vårt nya sub, newtown. vi flyttade ju samma helg som tasmanienresan började. nu omringas vi av second handbutiker, caféer, parker och fashionistor. flyttat ifrån vårt sharehouse med mer ett dussin människor i, till ett hus på fem. mindre sociala ytor, (inte så konstigt kanske?) inget vardagsrum men ett badkar. ännu inte invikt det. känns för varmt. nästan så man längtar efter lite mörker och rusk? bara nästan.
dock så saknar jag min pappa. min pappa som kan lugna mig när jag tror att jag håller på att dö av en förkylning, när jag tror att jag kommer förblöda av ett skrubbsår & berättar att jag är av segare virke än så. just nu har jag dragit mig för att gå till doktorn i veckor. pappa har ju alltid varit min doktor. jag vill inte gå till sjukhuset. men min vänster arm går inte att belasta. vet inte om det är en sprika i handleden, en axel som hoppat ur led & kommit tillbaka igen eller om den bara har blivit konstigt belastad. även mina knän men framförallt mina fötter. det känns inte rätt. & jag vill så gärna skylla allt på att jag jobbat mycket...
min vän kom tillbaka till sydney för en vecka sen, vi lovade att vi skulle ta oss till blue moutains men då det är han sista helg så ska han ut i kväll & bakfyllan planerar han för så i morgon blir det ingen vanding i bergen. kan ju vara skönt att få ta det lugnt på min enda lediga dag på en vecka. för sen jag jobbar jag så vi inte hinner med innan han åker hem... kanske kan jag tvinga med någon annan i min närhet? tror jag nog. det har jag tid till i framtiden, någon gång. men först vill jag ta en surflektion. måste bara finna tiden till de med. först var det en penga fråga, nu är det en tidsfråga.
ikväll ska jag & johanna ut för ett par drinkar efter att vi sett mardi gras pride på oxfordstreet i stan. känns som det tillhör att stöta på de lilla vis man kan. ge lite tillbaka. förhoppningvis slutar johanna i tid så vi hinner se något. men det tror jag.
p.s. då jag vill att den här sidan ska innehålla i största del mina bilder med passande texter från min vardag så blir bloggen tyvärr lidande när kameran blir liggandes. men jag ska försöka bättra mig. uppleva mer. se mer & dela med mig av mer. ta hand om er. jag saknar er.
hobart, i väntan på något bättre.
i väntan på att min buss skulle ta mig från hobart till launceston så hade jag dryga fyra timmar själv i stan. & på vilket sätt spenderar man inte sin egen tid bättre än med en tidning (läs två) & en kopp kaffe i solen? & det här atr jag försökt lära mina vänner vad en svensk fika faktiskt är så inser jag att vi har väldigt många krav på en fika. det är en koppkaffe, men man måste sitta ner & göra det. man kan inte fika med något annat än bakelser eller kakor till. alltså får det inte vara godis eller chips... fika kulturen är då verkligen svenskt ändå. & jag vill då aldrig kalla mig något annat än svensk om det innebär att jag inte får ta mina fikapauser emellanåt.
boom. ett inlägg med allt.
tasmanien. - med slumpmässig ordning på bilderna.
det här är arkivet av bilder jag tänkte dela med mig av, jag får fortfarande gåshud när jag går igenom alla bilder... dagarna levandes i vår hyrbil var händelserika & utan några tidskrav & nätterna spenderade vi sovandes uppe på världens kantigaste bil, i ett tält. vi döpte bilen till bob tack vare sin liknelse med svampbob fyrkant. tyckte det passade väldigt bra... väldigt enkelt att packa ihop för att köra vidare, även om vi klättrade på biltaket varje gång.
atomatare & vänstertrafik. första gången med båda två men betydligt enklare att anpasa sig än vad jag trodde. & herregud vad jag har saknat att köra bil! fortfarande inte samma sak att köra med atomatare när man alltid har kört med manuell växellåda men otroligt tacksamt på vissa vägar... vi han med en hel del olika tester och prover, på våra dagar, så som chokladprovning, likörvin med jordgubbssmak, ciderprovning och osttestning. lyxade helt klart till resan att stanna till för dessa godbitarna. mest besviken var jag nog på cidern där jag konstaterade att svensk cider är bäst och mest positivt överraskad var jag nog över ostarna.
& var det något som ändrades sändigt och jämt var det då vädret. det var väldigt svårt att förstå vad man skulle ha på sig då man på samma dag kunde uppleva att ha strålande sol och bad, för att någon timme senare stå och hutra i regnet och längta efter en varmare jacka. men det kanske inte är så konstigt heller. molnen rör sig snabbt över den lilla ön. tasmanien är då betydligt mindre än vad jag föreställde mig. du kan köra från hobart till launceston (sönder till norr) under tre timmar. men att deras highway ibland kan vara i 40 km/h och vägen kränger både upp och ner samt sida till sida, de hade jag inte förstått hela vägen igenom innan jag satt där i baksättet och mådde som jag mådde. sista kvällen såg vi även näbdjur simmandes i ån vid vår camping. tydligen är det väldigt ovanligt att se mer än ett näbdjur på 100 meter men vi såg fyra olika på en yta av hälften. himla häftigt och min vän blev då tårögd & tilllade när jag påpeckade hennes glansiga ögon, "att detta är med på topp tio av saker jag vill se och göra i livet."
vi var även inne i ett naturresarvat och vandrade vid sjön med bergen runtomkring oss. obegriplig natur. hur det kan gå från plus till minus på så kort tid. & vad är inte en roadtrip utan grillade eller gaslaggad mat på stormkök med antingen vin eller öl till? inte mycket. låter ganska torftigt utan faktiskt. så självklart unnande vi oss de varje dag. men den här resan, den behövde jag & jag hoppas att jag aldrig glömmer de minnena som vi skapade ihop.
det här är arkivet av bilder jag tänkte dela med mig av, jag får fortfarande gåshud när jag går igenom alla bilder... dagarna levandes i vår hyrbil var händelserika & utan några tidskrav & nätterna spenderade vi sovandes uppe på världens kantigaste bil, i ett tält. vi döpte bilen till bob tack vare sin liknelse med svampbob fyrkant. tyckte det passade väldigt bra... väldigt enkelt att packa ihop för att köra vidare, även om vi klättrade på biltaket varje gång.
atomatare & vänstertrafik. första gången med båda två men betydligt enklare att anpasa sig än vad jag trodde. & herregud vad jag har saknat att köra bil! fortfarande inte samma sak att köra med atomatare när man alltid har kört med manuell växellåda men otroligt tacksamt på vissa vägar... vi han med en hel del olika tester och prover, på våra dagar, så som chokladprovning, likörvin med jordgubbssmak, ciderprovning och osttestning. lyxade helt klart till resan att stanna till för dessa godbitarna. mest besviken var jag nog på cidern där jag konstaterade att svensk cider är bäst och mest positivt överraskad var jag nog över ostarna.
& var det något som ändrades sändigt och jämt var det då vädret. det var väldigt svårt att förstå vad man skulle ha på sig då man på samma dag kunde uppleva att ha strålande sol och bad, för att någon timme senare stå och hutra i regnet och längta efter en varmare jacka. men det kanske inte är så konstigt heller. molnen rör sig snabbt över den lilla ön. tasmanien är då betydligt mindre än vad jag föreställde mig. du kan köra från hobart till launceston (sönder till norr) under tre timmar. men att deras highway ibland kan vara i 40 km/h och vägen kränger både upp och ner samt sida till sida, de hade jag inte förstått hela vägen igenom innan jag satt där i baksättet och mådde som jag mådde. sista kvällen såg vi även näbdjur simmandes i ån vid vår camping. tydligen är det väldigt ovanligt att se mer än ett näbdjur på 100 meter men vi såg fyra olika på en yta av hälften. himla häftigt och min vän blev då tårögd & tilllade när jag påpeckade hennes glansiga ögon, "att detta är med på topp tio av saker jag vill se och göra i livet."
vi var även inne i ett naturresarvat och vandrade vid sjön med bergen runtomkring oss. obegriplig natur. hur det kan gå från plus till minus på så kort tid. & vad är inte en roadtrip utan grillade eller gaslaggad mat på stormkök med antingen vin eller öl till? inte mycket. låter ganska torftigt utan faktiskt. så självklart unnande vi oss de varje dag. men den här resan, den behövde jag & jag hoppas att jag aldrig glömmer de minnena som vi skapade ihop.
flytt & resa.
letade igenom bloggarkiven & hitta den här gamla godingen. första fotograferingen jag & linn hade ihop. för 3 & ett halvt år sen, 2011(!) herregud. åh vad jag saknar min partner in crime! men vad gjorde jag i mitt blonda hår? den där blonda färgen hoppas jag att jag aldrig hittar tillbaka till...! okej, min hår är nu dock otroligt solblekt efter snart fyra månader i Australien. en del skulle nog kunna påstå att jag ingår i kategorin blond. men det är inte i närheten av den nyansen jag har på bilden haha. tur det!
idag åkte johanna, merlin & jana till tasmanien & möter upp charlotte. själv jobbar jag min 6de pass för veckan imorgon & sen ska jag flytta. flytta alla saker vi samlat på oss sen vi kom hit, helt själv. Får väl betala för en taxi eller något... flyttar ju "bara" tio minuter med bil från surry hills till newtown. jag längtar tills vi kommit i ordning med allt! för just nu känns de som allt har kört ihop sig samtidigt. det blir en välförtjänt semester från semestern! åker ju på måndag. tasmanien, roadtrip med mina tjejer. & för att knyta ihop säcken så vill jag bara säga att jag är lika glad över det som jag är på bilden. jag lovar att ta mycket bilder på vår roadtrip & dela med mig av dem senare! kram
lite bilder
bilder från promenaden mellan bondai-coogee som jag och jonas gjorde i går. låter bilderna tala för sig själv. jag tyckte i alla fall det var ortroligt mäktigt. kanske skulle tänkte igenom mitt val av objektiv bättre dock... detta är fotat med fast 50mm. så går det när man lämnar sin zoom hemma...
upp och ner.
palm beach.
japp, så var det. i tisdags åkte sju av oss iväg med bussen till palm beach. jag hade blivit medbjuden i stil med "testa ny strand, en och halv timme bort?" hakade på och johanna lika så. bara det att bussresan tog två och halv timme och vädret var nog det varmaste jag upplevt hit intills i australien. & någon stranddag blev det då inte. vi gick längs med en small sandstig med solen rakt ovanför. ganska mäktigt faktiskt. trots att fötterna brände i, vårt dåliga skoval, flipp flopps. för att sen vandra upp längst med berget ihop med de otroligt vackra utsikten. även om jag och johanna konstaterade att vi aldrig skulle gjort något liknande på egen hand så är jag ändå tacksam för att mina vänner i huset är lite mer backpakers än mig och johanna, så vi får göra lite sånt här med.
efteråt åt vi välförtjänad mat och fick äntligen ta ett dop i havet. så himla uppskattat. allt där efter är för mig en stor dimma. jag blev mat förgiftad av maten och bussresan hem tog betydligt längre tid än väntat tack vare mitt illamående. fyfan. nog den värsta resan hem jag någonsin har gjort. aldrig igen, de hoppas jag i alla fall. så jag låg mat förgiftad på min, kanske enda, nyår i sydney. vilket bokstavligt talat sög. så himla dåligt timeat att jag bara vill gråta. men tröstar mig med att jag såg barnfyrverkeriet vid nio från balkongen i alla fall. haha. de lilla. jag är i alla fall fortfarande sjuk och tycker synd om mig själv, längtar hem och gråter.
men en väldigt god nyhet däremot, jag har bokat flygbiljetterna till tasmanien i mitten på januari!!! lycka. jag ljuger om jag säger att jag kan sponsera den här resan i dags läget. men jag vill att det ska funka, så då funkar det. jag kommer ångra mig om jag inte åker med. så nu åker jag och johanna och vår kära vän charlotte från danmark på roadtrip i tasmanien. jag jobbar ju helg så jag landar först på måndagen medan johanna flyger själv på lördagen från sydney och charlotte som spenderat de senaste dagarna i melbourn tar flyget därifrån på lördagen så möter de upp mig två dagar senare. så fick det bli. härligt att det fungerade. så nu har jag något att se framemot! kram på er. & jag hoppas ni alla hade en bättre nyår än vad jag hade och gör 2015 till exakt det ni vill att det ska vara.
efteråt åt vi välförtjänad mat och fick äntligen ta ett dop i havet. så himla uppskattat. allt där efter är för mig en stor dimma. jag blev mat förgiftad av maten och bussresan hem tog betydligt längre tid än väntat tack vare mitt illamående. fyfan. nog den värsta resan hem jag någonsin har gjort. aldrig igen, de hoppas jag i alla fall. så jag låg mat förgiftad på min, kanske enda, nyår i sydney. vilket bokstavligt talat sög. så himla dåligt timeat att jag bara vill gråta. men tröstar mig med att jag såg barnfyrverkeriet vid nio från balkongen i alla fall. haha. de lilla. jag är i alla fall fortfarande sjuk och tycker synd om mig själv, längtar hem och gråter.
men en väldigt god nyhet däremot, jag har bokat flygbiljetterna till tasmanien i mitten på januari!!! lycka. jag ljuger om jag säger att jag kan sponsera den här resan i dags läget. men jag vill att det ska funka, så då funkar det. jag kommer ångra mig om jag inte åker med. så nu åker jag och johanna och vår kära vän charlotte från danmark på roadtrip i tasmanien. jag jobbar ju helg så jag landar först på måndagen medan johanna flyger själv på lördagen från sydney och charlotte som spenderat de senaste dagarna i melbourn tar flyget därifrån på lördagen så möter de upp mig två dagar senare. så fick det bli. härligt att det fungerade. så nu har jag något att se framemot! kram på er. & jag hoppas ni alla hade en bättre nyår än vad jag hade och gör 2015 till exakt det ni vill att det ska vara.
jul aussie vis.
BLUE HOUSE.
saknar, sakna, saknade.
mina kära vänner missade verkligen varandra precis, axel åkte hem & min vän från gymnasiet kom hit. jag trodde verkligen att jag skulle tycka de var jobbigt att få besök hemifrån, just för att det skulle påminna så mycket om, just, hemma. ta mig rätt när jag säger att jag faktiskt inte åkt hela vägen hit för att träffa på folk jag redan känner. men helt allvarligt talat, att man väljer att umgås så här långt ifrån hemma, det säger en hel del. för man saknar hemma. känslan över att kunna prata svenska en hel dag & slippa alla andra kulturkrokar och dylikt. I MISS THAT SHIT. jag saknar inte sverige, kylan, kulturen, tankesättet osv men är det något jag saknar så är det alla fantastiska människor jag har runtomkring mig hemma. alla de som bryr sig om mig och älskar mig för den jag är, känner mig på riktigt och de blir inte bara nya halv djupa relationer som man inte har en aning om vad som kommer hända med den när man väljer att resa vidare. man lever ganska anonymt egentligen, även om man stöter på många nya ansikten. men är det något som gör mig tårögd av bara tanken så är det väll ändå det att jag pratade med mamma för ett par dagar sen. hon har sen seprationen gjort det klar för mig att hon inte kommer komma & hälsa på. jag förstår det. de går inte att priotera australien när man har ett nytt hem och liv att starta upp på egen hand. men... så släpper hon bomben att hon och min mormor kommer ner i april. det går inte att sätta ord på de. det är bara fantastiskt. underbart. otroligt. april är långt fram i tiden men de tröstar de dagar hemlängtan kommer krypandes. förhoppningsvis har jag massor att berätta för dem när de kommer hit. kommer de känna igen mig? vi får väll se då. nu ska jag leva vidare. ta hand om er & varandra!
harbour bridge.
habour bridge, sydney.
trots att mina dagar faktiskt känns som vardagar och ganska likt med de mesta rutiner får man väll säga, så har jag ändå gjort så himla mycket sen senast som jag vill dela med mig av. min vän axel begav sig hem igen för några dagar sedan, men innan han åkte så lovade jag honom att vi skulle gå på harbour bridge. förstår ni att det kostar 300 dollar att gå "upp" på bron medan de är gratis att gå över den? själva upplevelsen att gå ett x antal trappsteg upp för brons båge för att sen gå lika många ner. lite väl turistit kanske... vi gick i alla fall över bron efter att vi tillsist hittade dit. först skulle vi bara komma ner till höger om bron & ner till opera huset, forsätta bort mot bron, bli tvungna att gå under bron, gå in i en antikshop där axel hittade tre fantastiskt fina vinöppnare som var värda sina 75 dollar, komma fram till observatory hill & få en ny vy av bron, innan vi till sist fick komma tillbaka på rätt sida av bron för att komma till gångsida istället för cyklarnas. men herre min gud, vad det är fantastisk utsikt därifrån! det var helt klart värt vår vilsna vandring dit. jag måste medge att man bli blind på allt det vackra när man ser det såhär ofta. men det här. det kändes pampigt på nått vis. de gick att ta in & förstå att det var vackert. som den miniturist som jag är så uppskattar jag att få göra sånt här också. vi hör senare! kram på er