Just leave.
word. so just leave.
matriella saker jag saknar hemma:
-bryggkaffe
-mitt duntäcke
-skåne mejeriers lättmjölk
-min "perfect little black"-klänning
-min gamla dator med alla adobeprogram
-våra vanliga dörrhandtag. (problem uppstår när man har mycket i händerna
& måste vrida om en boll för att öppna dörren. Fottekniken fungerar inte här...)
saker jag lever bra utan:
-åldersnojan om att ta tag i livet på riktigt
-att ständigt frysa under vintern
-vara med i flytten mellan två hem
-leva de typiska svenssonlivet redan nu (med alla krav & måsten)
En välbehövlig tisdag.
jag tackade så mycket för mig när mina två veckors provanställning i skidbutiken var över. även om de var fina pengar var det inte rätt plats för mig. inte här. så ska söka mig vidare istället & håller tummarna på att de inte ta allt för lång tid då reskassan är tunn. idag var vi med andra ord lediga, både jag & min vän. vi sov ut & unnade oss sen en brunch a la duon. lyssnade på svensk musik & satt utomhus vid the blue house bänken... färgade sen håret på min vän så hon blir av med den fula färgen hon har haft nu de senaste veckorna. spånat på framtidsplaner & resor & deadlines... men det ser ut som vi inte alls vill samma sak. & de skrämmer mig lite även om de är ett bra tag tills något av de sätts i bruk. då vi lämnar rummet i surry hills i slutet på januari hoppas vi på en resa till tasmanien därefter. men inget är bestämt, så vi får väll se var vi hamnar. min kära vän landar ju i sydney om två veckor & då hoppas jag på att jag får min resa till the blue mountains i alla fall. jag måste få se något nytt nu! de känns som de är på tiden. ikväll blir de lyxmåltid med lamm & potatisgratäng. så jag lever ett tag till. vi hörs kära ni!
And i just let go.
"don't go crying to your mama 'cause you're on your own in the real world."
igår låg jag och min kompanjon på stranden i närheten av där vi bor & njöt av värmen & att vi var lediga för en gångs skull på samma dag. coogee är verkligen fint, & ligger söder om bondai beach för er som inte visste.
i onsdags började jag jobba på ett nytt jobb inne i stan i en butik, som ironiskt nog, säljer skidutrustning. tydligen är det jätte populärt att ta flyget till japan. visste inte ens att man kunde åka skidor där... men jag trivs so far. även om det är svårt att säga såhär pass tidigt in. så nu har jag två jobb med andra ord. & det känns väldigt bra med variation. jag som så lätt blir uttråkad & vill att de händer saker runtomkring mig.
annars då? jo pojkvännen hemma i sverige har bestämt sig för att flytta till spanien i ett halvår & flyttar på söndag. även om utmaningen blir att hålla ihop ändå så är jag så otroligt glad över att han kommer iväg & upplever ett äventyr precis som jag, nu när jag är iväg. men lite svårt är det ändå att greppa... håller tummarna för honom att allt går bra.
mina vänner axel & fredrik har lämnat sydney & nu är det åter igen bara johanna jag pratar svenska med. annars sker alla andra konversationer på engelska. & jag börjar vänja mig vid det. att vakna på morgonen & inse att drömmen man hade var på engelska & anpassa sig till alla slanguttryck som den australienska dialekten har är nu mera en del av vardagen. ta hand om varandra så hörs vi! kram på er
Staden med stort S.
sydney för några dagar sen.
mina första idoler, dom som var oslagbara som konung & drottning, mitt kött och blod och min första fasta punkt. de som inte ens en jordbävning skulle kunna rubba eller skaka om. de skulle alltid vara där, de två & de skulle bli mina barns morföräldrar i deras eget hushåll, bli gamla ihop, tills döden skiljer dem åt...
jag har vuxit till mig. utvecklats genom åren till en så mycket starkare och självständig person, mer än vad jag hade kunnat drömma om, som gör att jag knappt känner igen mig själv när jag ser tillbaka. men hon finns där. mitt yngre, nerryckta jag, som ingen verkade sig vilja förstå. tog avstånd & gjorde uppror och de enda hon verkligen ville var att få en ny start och chans.
men nu är de inte längre jag som känns lika osäker & orolig på vad som komma skall, utan dom. deras liv som vänds upp och ner i ögonen på maktlösa runt omkring dem och de själva. men min maktlösheten om att inte kunna finnas tillräckligt på 1000 mils avstånd från min syster, att låta henne gå igenom de här som ensambarn & en syster på distans, de känns jobbigt. så fruktansvärt jobbigt. min syster är värd allt. utan henne hade jag nog aldrig, & då menar jag aldrig, vågat lära känna mig själv. hon är bäst. innan det här året är slut kommer 50 000 barn runt om i sverige uppleva samma delade vardag som jag står i. det är en massa ögon, hjärtan & tryggheter som berörs.
det har gått fort & jag upplevde bara första veckan på ett officiellt slut. men i början på december flyttar mamma in. i ett nytt hem.
så när jag kommer hem till sverige igen så har jag två hem. två hem i sverige, skåne, med föräldrar under två olika tak, egna hushåll & egna regler. det känns ändå som det enda rätta och de mest självklara i världen att de ska vara så. men jag behöver tid att smälta, bearbeta & förstå. kära alla skilsmässobarn, ni har just fått två nya medlemmar...
min karta och mitt minne.
A late update.
vi flyttade in här en torsdag. exakt på dagen en veckan efter vi kom hit. vi tog våra resväskor och ikeakasse och släppade iväg allt i en enda flytt. tog en taxi från hostlet till vårt nuvarande hem. hjälptes åt att bära våra allt för tunga väskor upp och var ytterst tacksamma på att vi bara kommer att flytta in hit en gång. men är det något vi har saknat här så är det en riktig spegel. den vi har är inte mycket att hänga i granen och det hade varit underbart att fynda en ny. & tydligen finns det en marknad några hus bort, en gång i månaden på samma lördag. så två dagar efter vi flyttat in tog vi oss ut till den marknaden och trots att vi inte kom hem med någon ny spegel så hittade jag det här halsbandet som ger mig ett lyckorus varje gång jag tittar på den. att den har australiens karta i sig är egentligen ganska cheesy men jag kan inte låta bli att älska den ändå. den är verkligen de minnet av hela den här resa som ska sparas och följa med mig. dyr var den inte heller och trots att den nu är som ett stöd för resan kommer den vara ett minne när jag kommer hem en vacker dag.
älskade Sydney,
för mig är det här paradiset.
trots alla höga hus och caféer så känns inte sydney ogripligt stort. det går att grepa och förstå. lära känna alla gator och favoritbutiker och andra guldkorn. vi lär oss. sakta men säkert så börjar vi få koll.
trots alla höga hus och caféer så känns inte sydney ogripligt stort. det går att grepa och förstå. lära känna alla gator och favoritbutiker och andra guldkorn. vi lär oss. sakta men säkert så börjar vi få koll.
min förkyldning har dragit sin väg & jag hälsar den hjärligt hejdå. idag var jag på en tryout (test jobb) för ett nytt jobb. det kändes bra men kanske i det lugnaste laget för mig på jobbet. jag vill att det händer saker. men vi får se hur det går... idag är inte heller en vanlig dag för idag kom min baldejt, min kära vän axel till sydney ihop med sin kompis. det är verkligen lycka. egentligen trodde jag att jag skulle hata svenska relationer så långt ifrån hemma. svenska kan jag prata där. men nä, man uppskattar så mycket mer det svenska när man inte längre lever i den världen & miljön längre. vi hängde ett par timmar i hyde park & jag tipsade om hur man går tillväga som nybliven sydneybo. tanken är att vi ska mötas upp senare ikväll över en öl eller två på min favorit bar. för mig är han, hans kompis & johanna så mycket hemma jag kan komma för tillfället & det känns bra. så himla bra.
update T7
bilder från zoo.
som läget är nu ligger jag och min resekamrat nerdränkta i en förkyldning med allt vad det innebär och det känns skit att behöva göra vardagssysslor när vi mår som vi gör. det är stunder som dessa som man bara längtar hem till pojkvännen eller mamma som kan pyssla om en en stund. & inte känns det som det finns någon chans till att bli frisk så länge den andra fortfarande är sjuk. vi skulle egentligen gått och jobbat ihop idag på en bar men deras dresscode var något av det extremaste jag varit med om. inte för tajta byxor, inte jeans, inte för uringat, inte för slappt, läderskor men inte med hård klack så i slutändand hade vi nog lagt lika mycket pengar på den rätta outfiten som vad vi hade tjänat på jobbet. men då vi även mår som vi gör tackade vi nej till jobbet och igår gick vi och fixade vårat medicard som gör att sjukvården här blir gratis. på tiden kan man tycka och självklart ska vi ta tag i det när vi redan är sjuka. annars så har jag jobbat som barista och servetris under kanske en månads tid. men funderar på att dra mig till nått annat också så jag drygar ut månadsbudgeten något. just nu är den lite i underkant... men dagens största prio är ändå att bli frisk. håller tummarna för det och önskar er en underbar höstdag där hemma!
som läget är nu ligger jag och min resekamrat nerdränkta i en förkyldning med allt vad det innebär och det känns skit att behöva göra vardagssysslor när vi mår som vi gör. det är stunder som dessa som man bara längtar hem till pojkvännen eller mamma som kan pyssla om en en stund. & inte känns det som det finns någon chans till att bli frisk så länge den andra fortfarande är sjuk. vi skulle egentligen gått och jobbat ihop idag på en bar men deras dresscode var något av det extremaste jag varit med om. inte för tajta byxor, inte jeans, inte för uringat, inte för slappt, läderskor men inte med hård klack så i slutändand hade vi nog lagt lika mycket pengar på den rätta outfiten som vad vi hade tjänat på jobbet. men då vi även mår som vi gör tackade vi nej till jobbet och igår gick vi och fixade vårat medicard som gör att sjukvården här blir gratis. på tiden kan man tycka och självklart ska vi ta tag i det när vi redan är sjuka. annars så har jag jobbat som barista och servetris under kanske en månads tid. men funderar på att dra mig till nått annat också så jag drygar ut månadsbudgeten något. just nu är den lite i underkant... men dagens största prio är ändå att bli frisk. håller tummarna för det och önskar er en underbar höstdag där hemma!
som jag har krigat för det här.
kollar man i kalendern så är det idag en månad sedan vi klev av planet. en månad. de mest vuxna jag har gjort är nog, gått på två lägenhetsvisningar, fixat bostad, jag haft jobb i ca tre veckor & den här veckan har jag jobbat morgon alla dagar i veckan med relativt korta pass. kliver upp tidigare än vad solen går upp & är hemma igen lagom till eftermiddags fikat. jag stormtrivs på jobbet trots att det är mycket att hålla koll på, förstå & göra. att ta beställningarna är nog de som kräver mest för mig. de ska ta fem sekunder att klicka i allt & sen ta betalt med andra sedlar & mynt än vanligt. men jag märker att chefen är nöjd & jag håller tummarna för att jag kan vara ledig dan efter halloween. som en liten present från mig till er så tänkte jag ger er några bilder på hur det faktiskt ser ut på vårat område av staden. alla dessa bilder är tagna inom två kvarter från vårt hem.
det är sorgligt att känna att man inte bemästrat att tvätta och hänga tvätt tidigare. men nu börjar de bli en vardagssyssla och det är något rofyllt i att bära ner tvätten till tvättstugan, slänga in tvätten i en vänd maskin med luckan uppåt. betala sina 2 dollar och dubbelkolla att den orange lampan lyser och sen är det bara att vänta. fortfarande inte förstått hur lång tid varje tvätt faktiskt tar... sen hängs allt upp på en (läs fem) lina på balkongen med skrikande gröna klämmor.
cleveland street är nu mera mitt hem. the blue house. enda huset på gatan som har tre våningar och trots sin hemska färg så känns huset & den här gatan som mitt hem. inte bara tillfälligt, utan faktiskt hemma.
och det är helt fantastiskt att trots att vi bor så centralt som vi gör så har vi parken runt hörnan där jag börjat spendera allt fler soldagar vid när jag inte hinner eller orkar ta mig hela vägen ner till stranden. den perfekta stora trädgården med andra ord.
tredjevåningen var det ja! utsikten är fri. & trots att bussen stannar varannan gata och att vi har bussen precis utanför fönstert så är det verkligen en kamp att komma ihåg att man måste signalera till busschaffören att man vill med. lite new york över de, sträcka ut handen och hålla tummarna på att den stannar.
& att vi har så himla nära att bara gå utanför dörren och sätta oss på en pub eller bar. det är helt fantastiskt.
men en sak som förvånar mig så är det vekligen att det är så mycket växter överallt. storstäder brukar vara så kala med sina skyskrapor och asfalterade vägar. men inte här. inte den här delen av stan. himla tacksamt.
Vi hörs snart igen! Ta hand om er.
Gå på zoo, gå på zoo zoo zooooo!
idag är en bra dag, idag är det bra.
idag är det torsdag & idag är det, på dagen, tre veckor sen vi landade och klev av planet här i sydney. känns som vi hunnit med mycket men samtidigt så himla lite i jämförelse med de som står på vår to-do-list. men finns det något min kompanjon har tjatat om att vi bara måste göra sen vi kom hit, så är de verkligen att vi ska gå på zoo. zoo av alla världens grejer? de är nog det mest barnsliga sysselsättning jag kan komma på och inte har väll jag åkt hela vägen hit för att gå på zoo? men idag gav jag i alla fall med mig. med handen på hjärtat, låt mig få ta tillbaka allt ont jag någonsin sagt om zoo. det var verkligen fantastiskt! vi tog färjan i närheten av opera huset till andra sidan vattnet och steg av. färjan var bara den en utflykt i sig, med utsikt över allt från ett annat perspektiv. men att gå igenom hela zoo:t tog oss hela dan. men oj vad den innehöll mycket, allt ifrån, fågeluppvisning, sälshow, elefanter, wombats, kängurus, surikater, ja verkligen allt. mycket av de raserna och arterna som jag aldrig sett tidigare och en del jag knappt visste fanns. men framförallt insåg jag att jag helt missuppfattat storleken på en del djur. jag blev som ett litet barn igen och min kompanjon lika så. så där gick vi, i strålande 24 graders värme, utsikt över hela sydney och chansen att se djur vi aldrig tidigare har sett. så tillsist vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam över att jag gav med mig och betalde för en hel dag på zoo. för det var minst sagt värt det. så som de två storstads tjejer som vi nu mera är, så fick vi nöja oss med att se djuren på ett och samma stället och inte ute i det vilda.
när vi kom hem igen åt vi en snabb måltid och gick sedan iväg och satte oss på en pub i närheten. (där vi var för nån vecka sen och träffade johannas barndomsvän och hennes pojkvän.) satt och mysdrack i ett par timmar, så man kan göra som "vuxen" och helgarbetare. de har en helt annan syn på alkoholen här och när man går ut. himla häftigt att se att de funkar att gå ut alla dagar i veckan, vara lika fixad oavsätt dag och alltid avsluta kvällens festligheter innan klockan slagit två på natten... Men jag börjar vänja mig.
P.s jag har ett dussin bilder jag vill dela med mig av men blir inte klok på om de är min dator som har virus eller blogg.se som hängt sig. så länge får ni njuta av en selfie från zoo som jag misslyckades med ganska hårt... trodde jag fick med kängrusarna i bakgrunden men när jag tog av mig solglasögonen & inte hade solen i nosen isåg jag att de var stenar. jag fick mig i alla fall ett gott skratt...
yr min synvinkel.
Bondai beach // balkongen
jag blir helt lycklig när jag tänker på hur stort det här är för mig. att jag faktiskt förverkligat en av mina största drömmar. de lilla fröt som börja gro nån gång när jag var tio. spånat på tanken & tanken har växt till en verklighet. jag får vara med om mitt livs kanske största, äventyr. jag bor i ett litet sunkit himmelsblått rum där det inte går in mer än två sängar, två mindre garderober & en byrå. men det är mitt. mitt hem, mitt och johannas. det känns stort. balkongen är nog det finaste jag vet. den räddar mycket, samt de franska dörrarna ut dit. konstigast (& de mest praktiska) ett handfat ute på balkongen & en spegel. här ute på balkongen kommer jag spendera många sena sommarkvällar (japp, australien går från vår till sommar nu), redan spenderat mycket tid här ute, hängt med en av grannarna jag delar balkongen med, trion av tre män från brasilien. varit vakna mitt inatten & spelat gitarr & pratat kulturkrokar & skrattat till solen gått upp igen. bästa köpet so far? bläckisen att hänga mindre tvätt saker på. den är dessutom röd & syns från gatan trots att vi bor på tredjevåningen här. haha!
men stolt är jag. vi bor så centralt att jag nästan förvånas, busshållplatsen ligger utanför huset & mataffären bokstavligt talat två kvarter bort. tjugo minuter med bussen ner till bondai beach & kvarts promenad ner till hyde park & central stationen. stolt är jag över att jag tror på mig själv & värderar mina egna drömmar. jag har offrat mycket för att komma hit. men handen på hjärtat känns de värt det. minst sagt. har så otroligt mycket jag vill uppleva & göra här att jag knappt får koll på var jag ska börja. upp till ödet att bestämma. ta hand om er! kram
next stop, opportunity
next stop, opportunity.
min dag börjar närma sig sitt slut. åtta timmar efter er och kroppen har äntligen vant sig tillräckligt för att jag ska kalla mig själv människa igen. jag börjar dock förstå tjusningen med den här livsstilen, platsen och människorna. australienarna är så otoligt öppna på att hjälpa till och skapa konversationer för sånt som vi svenskar bara hade suckat och snäst åt. jag vet knappt hur jag ska förkla mig själv så ni förstår... men det är något, något jag inte riktigt mer än så kan sätta fingert på. men de är underbart. att ha sina tio minuters promenad för parkhäng (där nästan alla unga människor hänger på eftermiddagen innan kvällsmat) och bara njuta över allt man får uppleva och se. se hur solens sista solstrålar som glittrar till och försvinner mellan skyskraporna. där satt vi igår, jag och min kompanjon, åt jordgubbar och bollade alla vuxnatankar som två förvirrade studenter. idag ringde vi även mäklaren för lägenhet och en halvtimme senare satt vi på hans kontor. han tog oss runt till två olika bostäder och det slutar antagligen med att vi flyttar in till vårt alldels egna ställe på torsdag. med världens finaste balkong. åh, vad mycket tid jag kommer tillbringa på den! bara att få lämna hostlet känns som en brefrielse i sig. kunna packa upp ordentligt och slippa bo på andra och i sin egen väska. ser verkligen fram emot torsdag, men först, imorgon, så är tanken den att vi ska gå en RSA utbildning för alkoholsrelaterade jobb som lär ta hela dan... hur de nu är möjligt? vad finns de att säga? senare ska vi möta upp en vän från sverige och åka ut till ikea haha. vad gör man inte som svensk?
min dag börjar närma sig sitt slut. åtta timmar efter er och kroppen har äntligen vant sig tillräckligt för att jag ska kalla mig själv människa igen. jag börjar dock förstå tjusningen med den här livsstilen, platsen och människorna. australienarna är så otoligt öppna på att hjälpa till och skapa konversationer för sånt som vi svenskar bara hade suckat och snäst åt. jag vet knappt hur jag ska förkla mig själv så ni förstår... men det är något, något jag inte riktigt mer än så kan sätta fingert på. men de är underbart. att ha sina tio minuters promenad för parkhäng (där nästan alla unga människor hänger på eftermiddagen innan kvällsmat) och bara njuta över allt man får uppleva och se. se hur solens sista solstrålar som glittrar till och försvinner mellan skyskraporna. där satt vi igår, jag och min kompanjon, åt jordgubbar och bollade alla vuxnatankar som två förvirrade studenter. idag ringde vi även mäklaren för lägenhet och en halvtimme senare satt vi på hans kontor. han tog oss runt till två olika bostäder och det slutar antagligen med att vi flyttar in till vårt alldels egna ställe på torsdag. med världens finaste balkong. åh, vad mycket tid jag kommer tillbringa på den! bara att få lämna hostlet känns som en brefrielse i sig. kunna packa upp ordentligt och slippa bo på andra och i sin egen väska. ser verkligen fram emot torsdag, men först, imorgon, så är tanken den att vi ska gå en RSA utbildning för alkoholsrelaterade jobb som lär ta hela dan... hur de nu är möjligt? vad finns de att säga? senare ska vi möta upp en vän från sverige och åka ut till ikea haha. vad gör man inte som svensk?
ta hand om er, så hörs vi!
det blir ett liv, sakta men säkert...
SYDNEY.
Första dagen.
nu är vi på väg. på väg på vår stora resan. just nu sitter jag och ugglar på hongkongs flygplats allt för att få gå resans sista plan till sydney. håller tummarna på att timmarna i luften går fort!
dagen innan min stora resa.
PALMA.
det här är nog bland det jobbigaste jag har gjort. att säga hejdå till alla mina vänner, familj, släktingar och pojkvän. jag har gråtit massor för gud vad jag kommer saknar er! men jag vet att det här är vad jag vill. det är det här mitt 10 åriga jag drömde om redan då. det är nu eller aldrig. men jag har världens finaste människor runt omkring mig. jag kommer komma hem igen, senast blir det om tio månader. men jag måste lära mig att stå på egna ben och falla fritt. imorgon smäller det. imorgon går jag på de planet som kommer förändra mitt liv för alltid. jag kommer få minnen för livet. nu stå väskan färdig packad i vardagsrummet och betydligt lättare än vad maxvikten är. har jag glömt något? glömt att tacka att det är tack vare alla er här hemma som jag vågar åka. som gör att jag är tillräckligt trygg att lämna. trygg i mig själv. fast just nu är jag mer bambi på hal is. det får bära eller brista. men klart håller jag tummarna på att det bär. men vi ses igen, det kan jag lova er! och fram tills dess så hörs vi så ofta jag bara kan!
del ett. fantastiskt.
MIN ÄLSKADE MAMMA.
systemkameran följde givetvis också med. då de dåliga nätet gjorde att bilderna fick vänta så jag hoppas jag att ni kan känna lite av den kärleken som jag känner när jag går igenom arkivet "palma 2014 med mamma". del 1.
systemkameran följde givetvis också med. då de dåliga nätet gjorde att bilderna fick vänta så jag hoppas jag att ni kan känna lite av den kärleken som jag känner när jag går igenom arkivet "palma 2014 med mamma". del 1.
Palma a la palma.
PALMA - MALLORCA - SPANIEN
även fast sommaren kom tidigt i år tog den slut i samband med att vi bytte kalendern till augusti. men det hade jag och mamma redan förespråkat som de spåtanter vi är. så trots att jag var i kroatien i mitten på juni ville vi iväg igen. allt för att få lite sol och värme men framförallt för att få tid ihop. bara vi två. den ultimata duon gav sig iväg till palma på minisemester som har innehållit både sol, bad, cocktails, god mat & shopping. värmen såhär gör mig lycklig. men med fasit i hand skulle den här resan skett för typ en månad sen. nu känns det lite intryckt & får inte sin fulla rättvisa med tanke på min resfeber... men jag får se de som jag lägger min pirrande känslan på hyllan tills jag kommer hem igen tror jag... våga låta mig själv få njuta över att jag är här. Kram på er!
när man förnyar sina löften.
VHEN
varsegodis linnea. du fick komma till ven i sommar. äntligen va? det var minst tio år sen sist. tacka? jo, det får jag göra mina familje vänner som bjöd över nära och kära till ett vandrahem. vi bjöds på god mat, muséum besök, traktorsläps åkning och gott sällskap. trots att jag hade jobbat natt dagen innan och jag knappt kunde hålla mig vaken framemot kvällen så var det ändå så himla mysigt alltihop. när jag tillsist inte längre kunde hålla ögonen öppna så fortsatte firandet utan mig, långt in på småtimmarna. trots att vädret gick emot oss.., som tur var kunde jag knäppa några få bilder från vandrahemmet till båten dagen efter. kram
kreativasinnet trivs bäst om natten.
såhär om nätterna, precis innan man ska gå och lägga sig, så vaknar mitt kreativa sinne till liv. vilket i sin tur är himla skoj men det har sina nackdelar att vara nattuggla... har tidigare skissat med papper och penna, två A4 sidor med idéer. men blev ändå inte nöjd. satte mig vid datorn min och började leta inspration. började lägga till en massa krumeluter, sträck, kamerasymboler, blommor, ja gud vet vad! men simpel is the best. make it simpel. och även om jag la till mina två "inramningar" så måste jag ju säga att min logga bara syns tydligare. eller vad tycker ni? nu använde jag en bild från ven och för att ni ska se vad jag ställt till med så ska ni få titta på den i ett något större format, samt den storleken som min coopyright lär ha annars(högerupprehörna). ni vet väl om att jag alltid har coopyright på mina bilder? oavsätt med eller utan stämpel. det har ni alla. jag är nöjd med loggan för i natt.. och tur är väll det, (förhoppningsvis tycker jag om den imorgon när jag vaknar också) för nu måste jag byta om och gå och lägga mig i mina nytvättade lakan. bland det bästa som finns! allt för att man ska orka upp till jobbet en lördag. wooho. vi höres!
the small details that makes the difference.
ögonskugga - make up store // bh - h&m
hej igen! nu var det ett tag sen. jag har varit på resande fot med jobbet, varit i danmark i en vecka. där det regnade från sidan och vinden fångade alla former av kaffet. det var en utmaningen i sig att jobba på de eventet. men vi var ett riktigt bra gäng som åkte så humöret var det inget fel på. men det kanske ska tillhöra att det ska blåsa på ett golfevent? om inte än mer på made in denmark eventet... var hemma en dag mellan jobben och stack sen vidare till jönköping på en lastbilsmässa. fick njuta av frukostbuffé, kvällsmat och riktigt säng. -vilket var ett uppbyte i sig. samt att vi stod inomhus och jobba. himla uppskattat!
efter hemfärd, några dagars ledigt träffade jag sen mina två efterlängtade vänner, linn och anja. mina pinglor. satt och snackade shit över espresso house's godheter ute i solens, kanske, sista solstrålar för den här sommaren. gick lite senare i stan och spontant fick jag med mig två nya bh:ar i spets samt en ögonbrynsskugga. har alltid safeat med min ögonbrynspenna genom åren, trogen stridare. men kände att det var dags att testa något nytt. känns som jag på senare tid haft svårt att få mina bryn som jag vill. kanske kan skuggan rädda den krisen? aja, det var i vilket fall som värt sina 185 silverpengar på make up store. måste dock fortfarande testa mig fram med skuggans färger. ska googla runt lite och se vad som kan funka. när kvällen började röra sig mot sitt slut sprang jag in i min gamla trogna vän robin. så. himla. glad. att. se. honom. kunde inte släppa taget där utan det slutade med att vi också pratade av oss i några timmar innan jag fick slita mig låss från honom och lova återträff på måndag. de är fina människor mina vänner. riktiga guldklimpar hela bunten. så mycket kärlek och så lite ord.
hoppas för övrigt att alla ni som valt att fortsätta plugga, jobba, resa eller what ever, trivs med det ni har som plan nu inför hösten, trivs. att ni tar vara på de minnena som ni nu skapar. livet är för kort för annat. & för min egen del börjar det verkligen dra ihop sig. ska ansöka om internationellt körkort nu också. allt för att kunna köra bil i australien! ta hand om er och varandra. kramar
solsemestern vi betala för.
KROATIEN.
här har ni ytterligare en sak jag missat att berätta för er. dagen efter john mayer åkte familjen birr till kroatien. jag är verkligen helt såld på det landet. så otroligt jävla fint. slår mig varje gång jag är där. det blev årets första riktiga solvecka med bad, sol, drinkar och mat. vi levde med andra ord. jag stannade en vecka och lät familjen äventyra vidare nästan ett dussin dagar till. vi har nog aldrig bott så turistit som vi gjorde i år. hemskt. ja, men faktiskt. är inte semester att man kopplar av och lämnar verkligheten lite? det här hotellet (!!!) (vi bor aldrig på hotel i kroatien, lägenheter is the shit) var bara en massa översittare och man kände sig som ett gäng får som skulle äta mat på serverade tider... sisådär i mina ögon. åkte i alla fall hem själv, flög från debrovnik till helsingfors (går inga direkt flyg), stor grät vid passkontrollen då jag trodde jag skulle missa planet, men jag han, och flög därifrån till köpenhamn och körde hem. fantastiskt resemål, så enkelt är det bara. allt för att hinna komma hem till jobbet...
här har ni ytterligare en sak jag missat att berätta för er. dagen efter john mayer åkte familjen birr till kroatien. jag är verkligen helt såld på det landet. så otroligt jävla fint. slår mig varje gång jag är där. det blev årets första riktiga solvecka med bad, sol, drinkar och mat. vi levde med andra ord. jag stannade en vecka och lät familjen äventyra vidare nästan ett dussin dagar till. vi har nog aldrig bott så turistit som vi gjorde i år. hemskt. ja, men faktiskt. är inte semester att man kopplar av och lämnar verkligheten lite? det här hotellet (!!!) (vi bor aldrig på hotel i kroatien, lägenheter is the shit) var bara en massa översittare och man kände sig som ett gäng får som skulle äta mat på serverade tider... sisådär i mina ögon. åkte i alla fall hem själv, flög från debrovnik till helsingfors (går inga direkt flyg), stor grät vid passkontrollen då jag trodde jag skulle missa planet, men jag han, och flög därifrån till köpenhamn och körde hem. fantastiskt resemål, så enkelt är det bara. allt för att hinna komma hem till jobbet...