som jag har krigat för det här.
kollar man i kalendern så är det idag en månad sedan vi klev av planet. en månad. de mest vuxna jag har gjort är nog, gått på två lägenhetsvisningar, fixat bostad, jag haft jobb i ca tre veckor & den här veckan har jag jobbat morgon alla dagar i veckan med relativt korta pass. kliver upp tidigare än vad solen går upp & är hemma igen lagom till eftermiddags fikat. jag stormtrivs på jobbet trots att det är mycket att hålla koll på, förstå & göra. att ta beställningarna är nog de som kräver mest för mig. de ska ta fem sekunder att klicka i allt & sen ta betalt med andra sedlar & mynt än vanligt. men jag märker att chefen är nöjd & jag håller tummarna för att jag kan vara ledig dan efter halloween. som en liten present från mig till er så tänkte jag ger er några bilder på hur det faktiskt ser ut på vårat område av staden. alla dessa bilder är tagna inom två kvarter från vårt hem.
det är sorgligt att känna att man inte bemästrat att tvätta och hänga tvätt tidigare. men nu börjar de bli en vardagssyssla och det är något rofyllt i att bära ner tvätten till tvättstugan, slänga in tvätten i en vänd maskin med luckan uppåt. betala sina 2 dollar och dubbelkolla att den orange lampan lyser och sen är det bara att vänta. fortfarande inte förstått hur lång tid varje tvätt faktiskt tar... sen hängs allt upp på en (läs fem) lina på balkongen med skrikande gröna klämmor.
cleveland street är nu mera mitt hem. the blue house. enda huset på gatan som har tre våningar och trots sin hemska färg så känns huset & den här gatan som mitt hem. inte bara tillfälligt, utan faktiskt hemma.
och det är helt fantastiskt att trots att vi bor så centralt som vi gör så har vi parken runt hörnan där jag börjat spendera allt fler soldagar vid när jag inte hinner eller orkar ta mig hela vägen ner till stranden. den perfekta stora trädgården med andra ord.
tredjevåningen var det ja! utsikten är fri. & trots att bussen stannar varannan gata och att vi har bussen precis utanför fönstert så är det verkligen en kamp att komma ihåg att man måste signalera till busschaffören att man vill med. lite new york över de, sträcka ut handen och hålla tummarna på att den stannar.
& att vi har så himla nära att bara gå utanför dörren och sätta oss på en pub eller bar. det är helt fantastiskt.
men en sak som förvånar mig så är det vekligen att det är så mycket växter överallt. storstäder brukar vara så kala med sina skyskrapor och asfalterade vägar. men inte här. inte den här delen av stan. himla tacksamt.
Vi hörs snart igen! Ta hand om er.