7/3

vi börjar bli som ett gift par. -hon & jag. 

det var då ett tag sen jag tittade förbi här. ni med kanske? jag har haft mycket i tankarna. fått inse den hårda vägen att det i slut ändan är upp till mig om jag vill ha något, då är det jag, bara jag, som får jobba för det. ett stort las med extra krut har jag definitivt fått efter mina dryga fem månader. min startsträcka om att gräva ner mig, deppa och ladda om har för kortats. nu går jag direkt till att ladda om. jag har inte tid med något annat. jag har inte tålamodet till det. aldrig trodde jag mitt dåliga tålamod skulle vara till min fördel. jag får vara min egen klippa och ta tag i det som är tufft innan de inte blir greppbart. jag har ett äventyr, ett hem, ett liv här. det känns ganska coolt. jag menar, tvätta, handla och betala hyra var inget jag kände till innan jag åkte. nu är det vardag. nu rullar det på. som om det alltid har varit såhär enkelt att leva. så kravlöst. jag ska bara leva. njuta och uppleva, skapa minnen. 

tyvärr har kameran inte rastats av lika mycket längre. har inte gjort samma turistutflykter som tidigare. alla intryck är tyvärr inte lika starka längre. men jag lovar att nästa lediga dag ska jag ta med kameran runt i vårt nya sub, newtown. vi flyttade ju samma helg som tasmanienresan började. nu omringas vi av second handbutiker, caféer, parker och fashionistor. flyttat ifrån vårt sharehouse med mer ett dussin människor i, till ett hus på fem. mindre sociala ytor, (inte så konstigt kanske?) inget vardagsrum men ett badkar. ännu inte invikt det. känns för varmt. nästan så man längtar efter lite mörker och rusk? bara nästan. 

dock så saknar jag min pappa. min pappa som kan lugna mig när jag tror att jag håller på att dö av en förkylning, när jag tror att jag kommer förblöda av ett skrubbsår & berättar att jag är av segare virke än så. just nu har jag dragit mig för att gå till doktorn i veckor. pappa har ju alltid varit min doktor. jag vill inte gå till sjukhuset. men min vänster arm går inte att belasta. vet inte om det är en sprika i handleden, en axel som hoppat ur led & kommit tillbaka igen eller om den bara har blivit konstigt belastad. även mina knän men framförallt mina fötter. det känns inte rätt. & jag vill så gärna skylla allt på att jag jobbat mycket...

min vän kom tillbaka till sydney för en vecka sen, vi lovade att vi skulle ta oss till blue moutains men då det är han sista helg så ska han ut i kväll & bakfyllan planerar han för så i morgon blir det ingen vanding i bergen. kan ju vara skönt att få ta det lugnt på min enda lediga dag på en vecka. för sen jag jobbar jag så vi inte hinner med innan han åker hem... kanske kan jag tvinga med någon annan i min närhet? tror jag nog. det har jag tid till i framtiden, någon gång. men först vill jag ta en surflektion. måste bara finna tiden till de med. först var det en penga fråga, nu är det en tidsfråga.

ikväll ska jag & johanna ut för ett par drinkar efter att vi sett mardi gras pride på oxfordstreet i stan. känns som det tillhör att stöta på de lilla vis man kan. ge lite tillbaka. förhoppningvis slutar johanna i tid så vi hinner se något. men det tror jag. 

p.s. då jag vill att den här sidan ska innehålla i största del mina bilder med passande texter från min vardag så blir bloggen tyvärr lidande när kameran blir liggandes. men jag ska försöka bättra mig. uppleva mer. se mer & dela med mig av mer. ta hand om er. jag saknar er. 
 


Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: