om ni trodde jag hade dött så trodde ni fel. kanske ser det ut så på bloggen men de senaste dagarna har faktiskt räddat mig. kände mig nästan inneboende hos min tjej i helgen, delade på en nyckel och det kändes som vi körde på teorin ”äta, sova, dö”. hon gör mig verkligen glad.

så med lite ny motivation i kroppen började denna vecka med snö och förseningar. men konstigt nog var jag lika glad ändå. länge sen jag hade så roligt under min tisdag/fotodag då vi lyckades pricka in en massa guldkorn. prickade av alla fotograferingar och modellande som behövdes inför vårt slut projekt i foto3. äntligen på banan med de där! kom hem till Linn och vi lyckades utmana oss själva med skridskoåkning trots oslipade skridskor. det satt ändå i kroppen så efter ett tag gick det väl? det var ganska skönt faktiskt att vi var dem enda på isen så dags.

men i vintermörkret och dess kyla har jag även fixat mina klor. det gör så otroligt mycket! med lite eld i baken ska jag nog kunna ta tag i de skolarbetena som behövs göras. kram på er!