världen är en mörk plats. den har så många brister & fel att ingenting blir rätt. det är mänskligt att göra fel och det ska vara lika mänskligen att förlåta. ingen är perfekt och vi förtjänar alla en andra chans. är det inte så? men ibland får det mig att undra. allt står stilla. motivationen är i botten och frustrationen bara ökar. jag är långt ifrån felfri men det är ingen av oss. jag vill vara den där positiva, glada och sociala personen som alltid skrattar. för så trivs jag. men att gå tillbaka till skolan har fått mig att tryckas tillbaka till en tjej som sitter snällt och tyst och lyssnar. visar intresse utan att vara överangagerade. precis lagom och bra elev liksom. det är väl inte så svårt? nä, det är det inte. men satans tråkigt. jag har ett antal månade kvar, nästan ett år. jag måste få det här att vända. vända snart. & jag vet precis i vilken tråd jag måste dra i trots att det är den jag gömmer. gömmer för att den kommer göra ont. ondast av dem alla. jag bevarar den på en mörk plats. 

därför har jag bokat in en massa att se framemot. tatueringstid, piercingtider, sthlmsresa, thailand, fira mormor, fira allt som går att fira. ta vara på allt som faktiskt är bra.