att känna att det inte finns någon motivation, att det är alldeles tomt inom en får en verkligen att bolla tankarna om varför man gör det här. varför man lever sitt liv på det sättet man gör. varför man inte bara tar en paus och kommer tillbaka senare. kanske kommer motivationen tillbaka av sig själv eller så måste jag leta upp den. tvinga fram den & lura i mig själv att den finns där så det blir något gjort. finns så mycket jag vill göra efter studenten men jag har inget som driver mig i nuet, i skolan eller i vardagen. men så kanske det får lov att vara? inte alltid ligga på topp? känns som jag lever mellan fyra balansvågor. göra så lite som möjligt - med bästa resultat. ha så mycket tid över - men ändå göra vad som krävs.

ett inlägg jag låtit ligga kvar i utkast ett par månader. samtidigt som det skrämmer mig om hur omotiverad jag har varit/är. så stärks jag utav att läsa mina egna texter & förstår hur mycket jag bara känner. hur mycket livet tvingar mig att känna medan jag själv ständigt försöker trycka bort det som tar energi, är jobbigt & gör ont. jag måste lära mig att det är helt okej att ha svaga perioder & att man inte alltid kan ligga på topp. min största fiende är tvivlen inom mig själv. jag är mitt egna lilla monster som äter på mitt samvete & självkänsla & självförtroende som ingen annan gör. finns ingen som dömmer mig så hårt som jag själv.