allt rinner ut händerna på mig. relationer försvinner iväg. jag själv sjunker ner och tvingas nöja mig med det "normala". jag når inte de mål jag pristerar efter. jag har hamnat i en ond cirkel och vet inte hur jag ska ta mig där ifrån. världen har rört sig medan jag stått kvar. vaknat upp från en dröm och insett att jag lever i en mardröm. det här är jag. in en annan from som jag inte trivs i. jag är inte den jag vill vara. men kampen om att nå dit är hårdare än förväntat och varje gång jag är på väg åt rätt håll får jag en smäll av något nytt och landar tillbaka i de som drar ner mig. sömnen som aldrig varit ett problem för mig har plötsligt blivit en fasa. somnar sent efter timmar vridande. känner hur oron dyker upp och tankarna smyger iväg utan att jag vet om jag tänker eller drömmer. jag har ingen kontakt med mina tankar. jag tar mig igenom natten med flertal vaknande. kollar klockan och fasar för hur lite tid det är kvar innan jag ska gå upp. när klockan ringer ligger jag redan och stirrar i taket. kliver upp och kämpar mig igenom en dag i hopp om att allt ska falla på plats. jag räcker inte till. inget är som jag vill att det ska vara. jag är inte perfekt. men var börjar man? var vänder man en ond cirkel till en god? 

 

hittad den här text bland utkast. den har legat där i dryga två veckor nu. jag förstår precis vad jag själv menar...