jag vet inte hur många gånger jag klagat i denna blogg om hur mycket jag hatar kylan. hur mycket jag längtar mig iväg till varmare breddgrader. det är enda platsen på jorden jag verkligen känner lycka. enda platsen jag kan slappna av. enda platsen jag känner att jag är jag. i feel alive. att mina föräldrar valde att bosätta sig och skaffa familj i detta iskalla klimat får mig att rya tillbaka. jag förstår dem inte. den dagen jag får möjlighet kommer jag lämna denna kyla. i värmen är där jag hör hemma. så är det bara. 
älskade älskade älskade plats.