medan alla andra följer samhälles trender inom musiken har jag det senaste dagarna endast funnit mig dragen till gamla disneylåtar. hur underbara är de inte? varför uppskattar men de inte oftare? varför är de så mycket bättre på svenska än engelska de flesta låtarna? varför är alla texter så himla mycket djupare än vad jag förstod som barn? 

 

idag har jag gått i skolan, träffat tandläkaren (som gav mig beröm för mina tänder), haft en 80 minuters lång körlektion & ska straxt plugga det sista inom min historia. ibland blir jag så arg på mig själv över att jag inte har längre framförhållning. hade varit så underbart om jag hade kunnat tacka ja till filmtittande hemma hos en killkompis ikväll istället... men smällar man får ta. det kommer fler dagar vi kan ses.

 

tycker att jag själv har sett exakt lika dan ut de senaste halv året. men när jag tittar på de här bilderna. så ser jag personligen stora skillnader på mig själv. kinderna, håret, benen, klädstilen, ögonbrynen & käkbenen. tror listan kan bli lång. men gud vad jag saknar min hår längd. let it grow.