we everything comes around.

jag behöver en paus. en välförtjänad paus. en tid att tänka igenom vem jag vill vara. vilka val jag kommer få göra och vilka kast jag kommer stå. jag behöver ta reda på vem jag ska vara. vem jag vill vara. jag stod på en helt annan plats för exakt ett år sen. men jag stälde mig själv samma fråga. "vem vill jag vara?" jag var så oerhört trött på att folk hade kvar sin gamla stämpel. mitt gamla fak som jag för länge sedan lämnat. men ingen ville lyfta blicken o se. ingen ville se vem jag hade blivit. jag var fortfarande samma tjej som jag alltid varit. den där lugna, blyga tjejen som inte sa ifrån för något. hon som höll med allt och alla. hon som var fruktansvärt naiv och trodde att världen var en snäll plats. ett år senare, stå samma tjej. tittar tillbaka på året som gått och inser. världen är ond. världen är så himla elak. hon själv har blivit elak. hon har gjort val hon inte trodde hon skulle göra. gjort saker hon lovat sig själv att hålla sig borta från. stuckit knivar i folks ryggar som inte ens förtjänade det. enda anledningen. hon var rädd. fasaden som sattes upp börjar bli en del av henne. det börjar bli hennes skyds väg inåt istället. hon bryr sig inte längre. skrattar åt andras och sina egna misstag. om världen ändå var snäll. om hon ändå inte hade varit jag. jag behöver en paus. så hejdå sverige. hej kroatien. tjugo dagar med sol och värme. nu släpper jag allt och ska ta och njuta. klockan fyra kommer taxin stå här utanför, köra oss till kastrup för att sedan ta flyget runt sju åtta. mellan landa i tyskland för att tillsist sluta i split. ta båten ut till en av öarna. dagen kommer bli lång. jag springer inte ifrån mitt liv. jag tar en paus för att klara av det.