Skulle någon sagt till mig för ett år sen sagt att jag skulle få tillbaka allt det jag mist i livet.
Att jag skulle få en andra chans. Att jag skulle lyckas och bli den jag vill vara.
Inte svälja det jag tycker och tänker utan rakryggad kunnat stå upp för mig själv och inte bry mig om följderna.
Träffa kompisar som vill finnas vid min sida. Inte för att de är placerade där utan för att de trivs.
För att de har valt det. För att de tycker om mig. Mig som jag är. Jag hade inte trott på de.
Varför skulle jag vara värd det? Lilla ynka jag av alla världens människor. Jag sa i början på förra året att jag skulle bli lycklig på riktigt.
Jag skulle bli riktigt förbannat jävla lycklig. Sådär lycklig som man nästan tror är för bra för att vara sant.
Lycklig upp till öronen. Vägen dit har inte varit enkel.
Men bara genom att släppa och finna slutet på saker och människor som inte lät mig vara den jag är, tack vare det står jag här idag.
Tack vare det så är jag den människan jag vill vara. Jag är jag.