i live on my own planet.

min värld står inte på samma plast för mig som för dig. för din värld står i alla fall under dig. du står med båda fötterna på jorden och kan hålla huvudet högt nog för att se allt som behövs se för en helbild. min värld är flummig. att världen försvinner iväg när jag själv står kvar. var hamnar jag då? jag vill inte tillbaka. aldrig mer lovade jag. aldrig. tror de bidrar mycket till varför jag över analyserar och har näst in till en synpunkt till allt. allt förutom det som rör mig & mitt psykiska mående. jag lovade mig själv att sätta mig själv i första handsval och lära mig att njuta av det som är bra. inte över analysera världen. men min värld känns som den redan har runnit iväg. som om jag står kvar och bara blinkar medans allt runt omkring mig spelas upp som en film. men de här är mitt liv. gör vad du vill göra med det. borde ni också göra!

vem sa att livet skulle vara enkelt?
-de sa bara att de skulle vara värt de.