has it ever cross your mind?

jag har väl alltid blivit klassad som en i mängden. aldrig den som varit smalast. inte den som varit störst heller. någonstans där emellan. ingen att jag lagt så mycket vikt på utan mest accepterat läget. har väl varit för lat/bekväm välj ordval själv för att vilja lägga energi på de. men bara för att jag ser ut som jag gör så har jag inte "rätten" till att klaga. jag har inte rätt att säga att jag inte är nöjd. de finns nog inget specifikt som jag vill ändra. jag är bara inte nöjd. jag har väl inte världens självförtroende. även om jag vet att de hade underlättat för mig något extremt. grejen är den att de alltid finns någon som har de värre. alltid någon som har lite ondare, är lite mer ledsna, lite mer nere. så de är därför jag inte få säga att jag har de jobbigt? för att folk tar illa vid för att de har de värre, som de påstår.de här med att en killkompis kommer fram till mig idag och ger mig en kram och ger mig kommenteren "oj, vad du är smal" efteråt. blev helt paff. vem säger så? bara stirra på honom skämtade bort det. men nu sitter de kvar. bildspelet spelas om och om igen i huvudet. är jag så smal? jag vet om att jag inte kan beskylla mig själv för att vara över viktig. jag har aldrig gått på diet eller pendlat enormt i vikt. vilket jag är tacksam över. vet flera i min närvaro som för all framtid kommer hatälska mat. men att vara smal precis över revbenen är jätte svårt. vilket jag är. jag har en ganska smal midja tack vare de. förstå att jag befarar att jag kommer bli tvungen att köpa skärp på barnavdelningen när jag blir stor, om de fortsätter såhär. nu är de säkert någon där ute. igen. som tar illa vid. men hallå?! vakna folket. man blir aldrig nöjd. aldrig. du måste bara lära dig att acceptera hur du är och hur du ser ut. men det att samhället acceperar mycket hellre en smal person än någon som har några extra kilon? ingen skulle få för sig att säga högt "oj, vad stor du är". "du är större än vad du upplevs när man tittar på dig..." nej, de skulle varken du eller jag. de vet vi. men varför? varför har vi tappat respekten för folk som är smala? bara för att jag är smal är jag inte hälsosam. folk har så otroligt svårt att förstå de. de påstår "men de syns ju inte...." nehe, de "syns" inte heller för de som är deprimerade. men de mår dåligt ändå. så vadå? bara för att de inte syns så kan jag stoppa i mig vad jag vill? bara för att jag inte går upp i vikt. de kommer nog en dag när allt sånt kommer lägga sig på mina höfter och liknande. har jag kvar mitt socker beroende är jag k ö r d . ingen som fattar de? ingen som fattar att smala människor också kan ha problem med vad de stoppar i sig? ingen människa är äcklig eller mindre värd för att de ser ut på ett visst sätt. vi är alla människor. tänk efter innan du öppnar käften nästa gång. du menar kanske inget illa.