#metoo

Jag brukar inte vara den som lägger mig i olika rörelser & andra intiativ som cirkulerar på sociala medier. Men efter att jag pratat med min sambo för ett par dagar sen om hur stor #metoo taggen har blivit så insåg jag att jag måste låta det här ta plats.

Jag är väl medveten om att jag har stått ut med mycket under mina dryga fyra år i restaurangbranschen, både av gäster & kollegor. Men hallå, här kommer en glad, serviceminded  tjej med glimten i ögat & rapp i käften, klart de får bete sig så? Men allra värst är nog den här händelsen... 

Jag hade precis kommit hem efter år i Australien där jag bodde ihop med min käraste vän. Även om vi jobbade mycket så beslöt jag & min vän att vi delar rum & delar en dubbelsäng. & när jag kom hem igen så fick av en slump jobb på Icehotel i Jukkasjärvi så jag beslutade för att flytta upp för att jobba vinter säsongen 2015/2016. Jag tog tåget genom hela Sverige & väl framme började jag installera mig. Det här skulle ju bli mitt hem & arbetsplats i fyra-fem månader. 

Så andra natten går jag & lägger mig vid tolvtiden, vi skulle ju vara på informationsmöte hela dagen där på... Men jag & min roomie får inte igång elementet så jag bestämmer mig för att gå & lägga mig i mitt underställ. Somnar & sover i ungefär en timme innan jag hur det låter utanför vårt rum, men somnar om. Jag vet ju om att kollektiva boenden alltid är i rörelse & man kan inte räkna med att det ska vara tyst om nätterna... 

"Hoppa in" & jag gör som jag blir tillsagd. Känner hur någon lägger armen om mig & trycker sig tätt intill. Sakta, sakta börjar jag vakna till & registrera att det är en riklig skäggväxt som kittlar mig i nacken. Vem är detta? Min tjejkompis? Nej. Mitt ex? Nej. Vem är det här då? Jag snurrar runt för att yrvaken mötas av att någon möter mina läppar. Där i min säng ligger en man jag aldrig träffat. I MIN SÄNG. En man i 40 års åldern, dubbelt så gammal... Jag känner hur han stinker sprit & cigaretter. Jag trycker mannen, som är dryga två decimeter längre än mig, ifrån mig. Han drar mig till sig. Jag trycker ifrån igen. Kommer ingenstans. Han mumlar fram "jag vill mysa." Jag svarar honom att det vill inte jag, vilket han då skyller på att det är kallt ute & han inte vill gå hem till sin stuga tio minuter bort. Jag erbjuder att bädda åt honom i soffan som står i rummet men han vill tvånget ligga kvar. Av någon anledning så försöker jag fortfarande hålla ljudnivån låg, min roomie sover ju. (?) Han börjar nu ta sig friheten & ta på mina bröst. Både utanför & innanför tröjan. Jag försöker få bort hans hand men istället så försöker han sig på att komma innanför mina trosor istället. Hans hand når fram men med ett lager kläder är emellan hans hand & mig. Men nu fick det vara nog. Mitt yrvakna jag har nu bytts ut till panik. Jag tar sats & samtidigt som jag bestämmer mig för att samla kraft & knuffa iväg honom, om det så är ner på golvet, bort ska han. Så öppnas dörren till rummet där vi ligger. Tjejen i dörröppningen ser oss ligga där i mörkret i sängen. Jag som trycker ifrån allt jag har & han som klamrar sig fast. Tjejen hjälper mig ut med killen ur rummet & ut genom ytterdörren. Där är jag, i Norrland, i en stuga, i ett vinterland & tackar elementet för att det inte var på. 

Om det ändå hade varit slut där... Min chock la sig tillsist & då var händelsen senaste samtalet i den lilla byn redan spridd. Lite drygt en månad senare så hade historien även nått mannen. Han mindes den inte påstod han & tyckte bara var en ung tjej som ville ha lite uppmärksamhet. Han tyckte väll att det var jobbigare för honom än för mig så jag tror det hänger ihop med vad som hände sen... Vi var fyra personer som jobbade på samma avdelning (han var en av dessa). Mina tre kollegor var enade om att jag var problemet. Jag var felet & jag gick inte att jobba med. På mötet som blev av med oss fyra & vår chef fick jag ta mycket. Fick ta betydligt mycket mer än vad någon annan människa ska få ta emot. Att ha en sån liten chef som tillät personangrepp & mobbning på en sån etablerad arbetsplats gör också ont. Men de fick som de ville, jag var ju problemet? Om inte annat var jag minoritet så det var jag som hotades att bli uppsagd. Istället byte jag avdelning & jobbade resterande tre-fyra månaderna där & slapp jobba med mannen med så riklig skäggväxt. 

I slutet av säsongen så hade vi inviduella möten med vår chef där en nära vän från säsongen, tog upp det hela med vår lilla chef. Hur dåligt han tyckte det mötet hade gått till. Det mötet är trots allt det värsta jag har varit med i mitt yrkessamma liv. Min vän lyfte även incidenten som hände i början på säsongen & förklarade hans teori att det nog hängde ihop med mötet. Lilla chefen svarade då att det var något han visste om (?) men valt att inte agera. #metoo 

mina första dagar.

hemma & vänder

the great ocean road.

så vi gjorde som sagt två utflykter i melbourne. en utav utflykterna vi gjorde var "the great ocean road" med guidad tur. helt klart min favorit av de två! även om vi verkligen vara på utflykt heeela dan, 14 timmar var vi iväg. men oj vad bra guid vi hade & så himla coola grejer vi fick se och uppleva. 

-vägen byggdes efter första världes kriget när australien inte hade några jobb att ge sina gamla soldater. sina 243 km till väg är från början byggd för hand under 13 årstid. & terrängen är verkligen av de svårare slaget. 

vet ni var man ska ta sig om man vill se vilda men tama kängurus? tänk nu. de tycker om kort gräs & vill gärna ha någon form av vattendrag i närheten. kommer du på de? gjorde inte jag. så lagom förvånad när guiden berättade att vi skulle ut på en golfbana...

alltså vyerna. helt. otroligt. fint. blogg.se ger det verkligen inte sin rätt...

det här var helt klart det häftigaste av allt. hålla fåglar. (eller hur säger man?) ska be johanna om bilderna hon har på mig. jag ser så mycket mer livrädd ut än johanna haha. 

koalan som sov längst ut på en gren. min första vilda koala jag sett. 

hittar inte den svenska översättningen till det här. men det här firstående öarna har faktiskt tillhört fastlandet en gång i tiden men havet har med åren svalt marken emellan & tillsist har berget rasat in & kvar står då ön. alltså hur häftigt är inte mother nature ibland? 

p.s: boendet i bali är nu bokat. tre veckor sol & bad är vår semester om en månad. det känns så lyxigt att få möjlighet för att lämna aussie innan hemresa. vi hörs snart igen!

volym ett av melbourne

i dag kom vi tillbaka hem igen. efter att vi spenderat en vecka i melbourne. det är min andra lediga vecka jag har haft det här året. känns sjukt när man ser det så. kändes som vi behövde det. det är betydligt enklare att flyga inrikes här i australien. vilket jag verkligen uppskattar! men nu jag har nästan 800 bilder från resan att ladda över och jag kan jag inte riktigt dela med mig av allt. tror inte allt skulle vara kul för er att se ens... i alla fall inte på en & samma gång. men då vi gjorde två utflykter så delar jag upp dem två i egna rampljus. melbourne som stad, pratar folk om som mer "europeiskt" stad än sydney. och ja, det får jag hålla med om. men jag skulle snarare dra det till en blandning av san francisco spåvagnar och kyla, englands arkitektur och lite nonchalanta bemötande samt vissa kvarter som jag inbillar mig hur paris gator kan se ut. folk kände dessutom lite mer strikta i sin vardag även om tempot var betydligt lugnare. (kanske inte nattlivet dock... victoria har inga lockouts som new south wales har. så festa kunde de!) kanske så det är? att man måste leva ut någon gång. leva på riktigt. 

veckan har gått otroligt fort även om det känns som vi hunnit med så himla mycket & precis de vi ville se & uppleva. ni som sa att man klarar melbourne på tre dagar, förstår ni hur mycket ni missa? eller så kasta ni er runt mellan gatorna... men vi han med att besöka alla möjliga choklad caféer, gå i botanic garden, gå på museeum, besöka australiens största marknad, åka på en dags utflykt till great ocean road & en till phillips island, leva ut i nattlivet dimma två nätter & framför allt, andas, samla nya krafter, njuta & vara tacksam för allt vi får uppleva. 

kära underbara melbourne, du var en fantastisk stad att turista i. jag hoppas vi får ett återseende snart igen...

speakless, hur kan man ha så otroligt stora vackra parker i en sån stor stad? men det märks att melbourne är kallare än sydney. här var vintern verkligen ett faktum. även om vintern här är som våran vår fast med färg på löven...

city circle, fantastisk grej. gratis i innerstan med miky-card. & att det känns som tiden har stått stilla när man ser spårvagnar. för mig känns det i alla fall så. spårvagn har aldrig varit ett alternativ där jag levt...

& byggnaderna!! herre. min. gud. pampigt. stor, utsmyckat, färgglatt & en sån konstrat mot mycket av det jag sett tidigare. bilderna ger inte sin rättvisa alls... men vi bodde mitt i smeten, precis vid flinder street station (bild ovan) på flinder street, united hostel. ja ni läste rätt. hostel. min totalt andra vecka jag spenderat på hostel här. men oj vad mycket bättre upplevelse jag hade den här gången än när vi kom hit. kanske har jag blivit mindre petig? haha nja. det här stället var så fräsht för att vara hostel. nyrenoverat & bra service. fem av fem. men hade jag rest på högsäsong hade jag nog gnällt över att det saknades större gemensamma yttor. 

god mat, god fika, goda drinkar. & vad vi unnade oss det. - för att vi förtjänade de. vi fikade bland annat lindt's café. ni läste väll om vad som hände på lindt i sydney? 

har ni någon gång i livet vägarna förbi melbourne. lova mig att ni tittar in på queen victoria market. de har allt. allt. & här står de 7 dagar i veckan året om... med både kött, fisk, frukt, grönsaker, turist grejer & sovini grejer & en massa guldkorn för den inbitna melbourne-bon´. 

& det här att jag har en ex-pojkvän som tjatade på mig att "skate is the shit in aussie". jag tror honom nu. i melbourne är det en timme ut till vattnet för alla surfare, så skateboarden är de flestas bästis här... även hela underground världen med gator & kvater med graffiti & streetart finner du också här. & de får mig att känna mig som hemma, något tryggt. hur konstigt det än låter...

jag har haft en stor känsla av ovetande om hemkomst till sverige som gnaggit på mig i bakhuvudet den här veckan. hur blir det? hur kommer det kännas? kommer jag sakna australien så mycket att jag går av sen? & framför allt, hur mycket lipsil kommer jag vara när jag får krama om mina vänner & familj igen? får hålla tummarna på att jag inte kramar i sönder er alla. (även om ni lär få förbreda er på det ändå...) det är väll när man får tid till tänka, analysera & överreflektera som allt springer rundor i huvudet på en. lite så är det för mig i alla fall. hemresan är ju konstigt nog ganska "nära". två & en halv månad...

så ha tålamod så ska ni få ta del av lite utflytker så fort jag fått bilderna redo. fram tills dess får ni ha det kanon. hoppas ni gillade min sammanfattning av melbourne som stad. kram på er! 

min plan gick i krasch.

så himla snopet. jävla flygbiljetter.

 

frågade mamma om när de skulle landa idag och enligt biljetterna var det vid åtta på morgonen. bra tänkte jag & gick ifrån jobbet vid åtta, tog tåget till flygplatsen & var där en halvtimme senare. när jag kommer dit står det att planet landa vid sju. jaha, jag vet om att säkerheten innan man kommer in i australien verkligen tar tid. men hur lång tid visste jag inte. frågade mannen i informationsdisken & fick svaret max två timmar, oftast bara en. då förstod jag, jag hade missat dem. för de hade inte haft en aning att jag skulle dyka upp... 

men visste vilken adress de skulle bo på, så ringde hotellet & frågade om de hade checkat in. de hade de. & lämnat igen tills deras rum skulle vara klart. så jag tog tåget tillbaka, surade över bortkastade pengar... vad gör jag nu? gick började gå till hotellet i ösregnet som skulle gjort vem som helst dygsur. svor åt mina skor som läckte in vatten & så kollar jag adressen igen och sen tillbaka på gatunamnet & tillbaka igen. jo, jag var rätt. fastnar med blicken framför mig & inser att min mormor sitter inne på fiket rakt framför mig. vill inte att hon ska se mig riktigt än & hoppas på det bästa. går över gatan, öppnar dörren till fiket, kliver in, tar ner luvan & vänder mig till min mamma. kan inte ens förklara den känslan. att få se min egen mammas min & att få en riktig mamma kram. så lång & så varm. kände mig som ett litet barn igen. där i mammas armar, gråtandes över att få krama om henne igen. där inne på fiket så alla som vände blicken kunde se. men jag brydde mig inte. mamma är här. min älskade mamma. gav min mormor en lika varm kram & slog mig ner vid bordet ihop med dem. 

 

så dagen har innehållit tre genrationer i samma sällskap. vi har fikat & sen fick de fräsha till sig på hotellet & så tog vi tåget hem till mig. visade dem mitt hem. mitt sunkna lilla kryp in, som är hemma just nu. sen gick vi & åt vegan mat länge upp på king street. där man betalar vad man tycker att maten var värd. inte mer, inte mindre. bara vad man anser att den skulle kosta. visade dem runt i newtown & vidare ut i sydney park & avnöjt sol nedgången ihop. så på något vis försvann hela den här dagen otroligt fort. men en bra dag. en dag jag verkligen sett framemot. & nu är den här. äntligen. 

Äntligen baby

tre steg i...

planer för den rastlösa.

det här är mitt hem.

jag bor som sagt ute i newtown, relativt nära till flygplatsen så att höra & se flygplan är inget ovanligt. stora gatan som går igenom stort sätt hela stadsdelen heter king street. väljer man att gå in på en korsande väg möts mat plötsligt av lite lugnare trafik & mer växlighet & bara parhus. svänger man upp till vår bakdörr så möts man av det här. helt okej fint. 

även om graffiti inte är en ovanlighet. tycker med tiden att det blivit lite charmigt. att det nätta och det ruffa har mötts. för lite så är det. husen är himla söta men pryds av alla andra färger än den som huset blev tilldelat. 

men alla dessa ledningar som går över huvudet på en ger också sin charm. även om jag föredrar att slippa se dem, som hemma. det gröna hade kunna tala ut mer på något vis... 

& ännu är det bara mars & jag kan forfarande går i korta klänningar, shorts & kjolar. jag undrar lite när det kommer bli kallt? kallt som att jag fryser. kallt som att jag måste bära jacka. kallt som att jag måste stänga fönsterna om nätterna. kallt som att bära långärmat och långbent på ljusa dan. vi får hålla tummarna på att det inte kommer. men jag ställer in mig mentalt på maj-juni... 

solkatterna dansar ännu. 

hur fantastiskt är det inte att dessa parhus verkligen målas efter ägarens tycke? samma byggnad, spegelvända sidor men ändå blir de halverade på två i olika färger. haha! 

& kommer man tillbaka till king street så blir allt så mycket mer "stad". med trafiken & fler våningar på husen. de gröna är som bort plockat & dit satt av ett extra motorfordon. & vänstertrafiken känns för övrigt som det mest självklara i världen. 

& kommer man in på vår gata så ser man sydney park´s två torn som ligger i den hörnan som ligger oss närmast. så blir vi allt för trötta på den hårda asfalten så har vi en helt fantastisk och stor park liggandes i närheten. innan jag flyttade hit så förstod jag aldrig förtjusningen i parker. det gröna hittar man ju utan för stan? det där riktiga. med skog & berg & näst intill oberört. så vad är charmen med en park? nu förstår jag. nu förstår jag precis varför en park.