att få flytta hem igen, bo under någon annans tak får mig att krypa in under en sten för att inte synas. smälta in & inte vara i vägen eller en börda. har sen jag kommit hem varit ute med mitt gamla jobb, fogarolli & jobbat i sverige & danmark. känns otroligt skönt att få ny mark under fötterna trots att det inte är långt bort. men gud vad jag trivs på fogarolli. min familj som jag saknat så. men när livet äntligen fått lite perspektiv & jag börjar landa in i min nya hemstad, helsingborg. & nu har jag precis planerat min nästa äventyr. säsongsjobba på ishotellet i kiruna. jag har ju varit så långt söder ut man kan komma så varför inte testa på kontrasten att åka så långt norr ut jag kan komma också? men att jag gör denna resa till min egna. att jag inte delar den med någon annan som jag känner. någon jag kan luta mig tillbaka på utan att jag står på mina egna ben. att jag reser iväg själv. att jag får leva i kolossalt mörker i vinter. med snö upp till midjan. träffa utländskt folk trots att jag är kvar i sverige, få hålla på med kaffe, att få bo kollektivt, att jag får se norrsken, att jag får vandra runt som eskimå i 4 månader, det är lycka. men en resa jag aldrig trodde jag skulle göra. jag som alltid känner mig som jag fryser in i benmärgen, jag som klagar på kylan för att jag klär mig för dåligt. nu ska jag bära tjocka jackor, vantar & mössa från kontrasten i att jag förra året svettades i värmen. det är kontraster. det är spontant. det är otippat. men det är fantastiskt & det är mitt nästa steg. jag är redo. första december flyttar jag till jukkasjärvi på 1000 invånare från att förra året bott i en storstad med 4 500 000 invånare. kontraster. underbara kontraster.