next stop, opportunity

next stop, opportunity. 

min dag börjar närma sig sitt slut. åtta timmar efter er och kroppen har äntligen vant sig tillräckligt för att jag ska kalla mig själv människa igen. jag börjar dock förstå tjusningen med den här livsstilen, platsen och människorna. australienarna är så otoligt öppna på att hjälpa till och skapa konversationer för sånt som vi svenskar bara hade suckat och snäst åt. jag vet knappt hur jag ska förkla mig själv så ni förstår... men det är något, något jag inte riktigt mer än så kan sätta fingert på. men de är underbart. att ha sina tio minuters promenad för parkhäng (där nästan alla unga människor hänger på eftermiddagen innan kvällsmat) och bara njuta över allt man får uppleva och se. se hur solens sista solstrålar som glittrar till och försvinner mellan skyskraporna. där satt vi igår, jag och min kompanjon, åt jordgubbar och bollade alla vuxnatankar som två förvirrade studenter. idag ringde vi även mäklaren för lägenhet och en halvtimme senare satt vi på hans kontor. han tog oss runt till två olika bostäder och det slutar antagligen med att vi flyttar in till vårt alldels egna ställe på torsdag. med världens finaste balkong. åh, vad mycket tid jag kommer tillbringa på den! bara att få lämna hostlet känns som en brefrielse i sig. kunna packa upp ordentligt och slippa bo på andra och i sin egen väska. ser verkligen fram emot torsdag, men först, imorgon, så är tanken den att vi ska gå en RSA utbildning för alkoholsrelaterade jobb som lär ta hela dan... hur de nu är möjligt? vad finns de att säga? senare ska vi möta upp en vän från sverige och åka ut till ikea haha. vad gör man inte som svensk? 

ta hand om er, så hörs vi! 



det blir ett liv, sakta men säkert...

SYDNEY.

nu börjar vi komma lite till rätta här i sydney. trots att vi bor på hostel där vi totalt är sex personer som delar på ett rum. vi är faktiskt fem svenska tjejer och en kille från kanada... men shit vad det är svårt att hålla koll på sina saker när man praktiskt taget lever i sin resväska! alla viktiga papper från banken, simkorts information, membership card för work&travel, medicalcard ifall någon av oss bli sjuka/skadade, busskort, ja allt. de ligger i safetyboxen under min säng i en map, tillfälligt iallafall... känns som man lever på andra människor i de här lilla rummet. vi har skrivit in oss på arbetsförmedligen här nere samt ställt oss på väntelistan för lägenhet i stan. så förhoppningsvis går vi på lägenhets visning i början på nästa vecka.
 
idag då? jo, idag är det lördag och inget är i princip öppet, så vi kunde unna oss lite minisemeter och turista runt i stan. en kvarts promenad och vi var nere i hide park och sen vidare ner till opera huset med två killar vi lärt känna här på hostlet. lärde mig att kaklet på opera huset är svenskt tegel från höganäs med dansk design. coolt. får jag hemlängtan någon dag kan jag ju åka ut hit haha! vi gick en sväng i stan och fick tag på en keps och dagens lunch. vi unnade även oss med var sin öl efter maten, precis vid ingången av hide park ligger det nämligen ett litet cafe. sen hängde vi hela eftermiddagen i parken under solstrålarna. imorgon är planen att ta tåget ut till bondi beach då värmen stiger till 30 grader... efterlängtade värme! äventyret fortsätter & snart får vi förhoppningsvis lämna de här hostlet förgott.



Första dagen.


nu är vi på väg. på väg på vår stora resan. just nu sitter jag och ugglar på hongkongs flygplats allt för att få gå resans sista plan till sydney. håller tummarna på att timmarna i luften går fort! 



dagen innan min stora resa.

PALMA. 

det här är nog bland det jobbigaste jag har gjort. att säga hejdå till alla mina vänner, familj, släktingar och pojkvän. jag har gråtit massor för gud vad jag kommer saknar er! men jag vet att det här är vad jag vill. det är det här mitt 10 åriga jag drömde om redan då. det är nu eller aldrig. men jag har världens finaste människor runt omkring mig. jag kommer komma hem igen, senast blir det om tio månader. men jag måste lära mig att stå på egna ben och falla fritt. imorgon smäller det. imorgon går jag på de planet som kommer förändra mitt liv för alltid. jag kommer få minnen för livet. nu stå väskan färdig packad i vardagsrummet och betydligt lättare än vad maxvikten är. har jag glömt något? 

glömt att tacka att det är tack vare alla er här hemma som jag vågar åka. som gör att jag är tillräckligt trygg att lämna. trygg i mig själv. fast just nu är jag mer bambi på hal is. det får bära eller brista. men klart håller jag tummarna på att det bär. men vi ses igen, det kan jag lova er! och fram tills dess så hörs vi så ofta jag bara kan! 



del ett. fantastiskt.

MIN ÄLSKADE MAMMA. 
systemkameran följde givetvis också med. då de dåliga nätet gjorde att bilderna fick vänta så jag hoppas jag att ni kan känna lite av den kärleken som jag känner när jag går igenom arkivet "palma 2014 med mamma". del 1. 



Palma a la palma.



PALMA - MALLORCA - SPANIEN 

även fast sommaren kom tidigt i år tog den slut i samband med att vi bytte kalendern till augusti. men det hade jag och mamma redan förespråkat som de spåtanter vi är. så trots att jag var i kroatien i mitten på juni ville vi iväg igen. allt för att få lite sol och värme men framförallt för att få tid ihop. bara vi två. den ultimata duon gav sig iväg till palma på minisemester som har innehållit både sol, bad, cocktails, god mat & shopping. värmen såhär gör mig lycklig. men med fasit i hand skulle den här resan skett för typ en månad sen. nu känns det lite intryckt & får inte sin fulla rättvisa med tanke på min resfeber... men jag får se de som jag lägger min pirrande känslan på hyllan tills jag kommer hem igen tror jag... våga låta mig själv få njuta över att jag är här. Kram på er! 



när man förnyar sina löften.

 
VHEN

varsegodis linnea. du fick komma till ven i sommar. äntligen va? det var minst tio år sen sist. tacka? jo, det får jag göra mina familje vänner som bjöd över nära och kära till ett vandrahem. vi bjöds på god mat, muséum besök, traktorsläps åkning och gott sällskap. trots att jag hade jobbat natt dagen innan och jag knappt kunde hålla mig vaken framemot kvällen så var det ändå så himla mysigt alltihop. när jag tillsist inte längre kunde hålla ögonen öppna så fortsatte firandet utan mig, långt in på småtimmarna. trots att vädret gick emot oss.., som tur var kunde jag knäppa några få bilder från vandrahemmet till båten dagen efter. kram