som jag har krigat för det här.
kollar man i kalendern så är det idag en månad sedan vi klev av planet. en månad. de mest vuxna jag har gjort är nog, gått på två lägenhetsvisningar, fixat bostad, jag haft jobb i ca tre veckor & den här veckan har jag jobbat morgon alla dagar i veckan med relativt korta pass. kliver upp tidigare än vad solen går upp & är hemma igen lagom till eftermiddags fikat. jag stormtrivs på jobbet trots att det är mycket att hålla koll på, förstå & göra. att ta beställningarna är nog de som kräver mest för mig. de ska ta fem sekunder att klicka i allt & sen ta betalt med andra sedlar & mynt än vanligt. men jag märker att chefen är nöjd & jag håller tummarna för att jag kan vara ledig dan efter halloween. som en liten present från mig till er så tänkte jag ger er några bilder på hur det faktiskt ser ut på vårat område av staden. alla dessa bilder är tagna inom två kvarter från vårt hem.
det är sorgligt att känna att man inte bemästrat att tvätta och hänga tvätt tidigare. men nu börjar de bli en vardagssyssla och det är något rofyllt i att bära ner tvätten till tvättstugan, slänga in tvätten i en vänd maskin med luckan uppåt. betala sina 2 dollar och dubbelkolla att den orange lampan lyser och sen är det bara att vänta. fortfarande inte förstått hur lång tid varje tvätt faktiskt tar... sen hängs allt upp på en (läs fem) lina på balkongen med skrikande gröna klämmor.
cleveland street är nu mera mitt hem. the blue house. enda huset på gatan som har tre våningar och trots sin hemska färg så känns huset & den här gatan som mitt hem. inte bara tillfälligt, utan faktiskt hemma.
och det är helt fantastiskt att trots att vi bor så centralt som vi gör så har vi parken runt hörnan där jag börjat spendera allt fler soldagar vid när jag inte hinner eller orkar ta mig hela vägen ner till stranden. den perfekta stora trädgården med andra ord.
tredjevåningen var det ja! utsikten är fri. & trots att bussen stannar varannan gata och att vi har bussen precis utanför fönstert så är det verkligen en kamp att komma ihåg att man måste signalera till busschaffören att man vill med. lite new york över de, sträcka ut handen och hålla tummarna på att den stannar.
& att vi har så himla nära att bara gå utanför dörren och sätta oss på en pub eller bar. det är helt fantastiskt.
men en sak som förvånar mig så är det vekligen att det är så mycket växter överallt. storstäder brukar vara så kala med sina skyskrapor och asfalterade vägar. men inte här. inte den här delen av stan. himla tacksamt.
Vi hörs snart igen! Ta hand om er.
Gå på zoo, gå på zoo zoo zooooo!
idag är en bra dag, idag är det bra.
idag är det torsdag & idag är det, på dagen, tre veckor sen vi landade och klev av planet här i sydney. känns som vi hunnit med mycket men samtidigt så himla lite i jämförelse med de som står på vår to-do-list. men finns det något min kompanjon har tjatat om att vi bara måste göra sen vi kom hit, så är de verkligen att vi ska gå på zoo. zoo av alla världens grejer? de är nog det mest barnsliga sysselsättning jag kan komma på och inte har väll jag åkt hela vägen hit för att gå på zoo? men idag gav jag i alla fall med mig. med handen på hjärtat, låt mig få ta tillbaka allt ont jag någonsin sagt om zoo. det var verkligen fantastiskt! vi tog färjan i närheten av opera huset till andra sidan vattnet och steg av. färjan var bara den en utflykt i sig, med utsikt över allt från ett annat perspektiv. men att gå igenom hela zoo:t tog oss hela dan. men oj vad den innehöll mycket, allt ifrån, fågeluppvisning, sälshow, elefanter, wombats, kängurus, surikater, ja verkligen allt. mycket av de raserna och arterna som jag aldrig sett tidigare och en del jag knappt visste fanns. men framförallt insåg jag att jag helt missuppfattat storleken på en del djur. jag blev som ett litet barn igen och min kompanjon lika så. så där gick vi, i strålande 24 graders värme, utsikt över hela sydney och chansen att se djur vi aldrig tidigare har sett. så tillsist vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam över att jag gav med mig och betalde för en hel dag på zoo. för det var minst sagt värt det. så som de två storstads tjejer som vi nu mera är, så fick vi nöja oss med att se djuren på ett och samma stället och inte ute i det vilda.
när vi kom hem igen åt vi en snabb måltid och gick sedan iväg och satte oss på en pub i närheten. (där vi var för nån vecka sen och träffade johannas barndomsvän och hennes pojkvän.) satt och mysdrack i ett par timmar, så man kan göra som "vuxen" och helgarbetare. de har en helt annan syn på alkoholen här och när man går ut. himla häftigt att se att de funkar att gå ut alla dagar i veckan, vara lika fixad oavsätt dag och alltid avsluta kvällens festligheter innan klockan slagit två på natten... Men jag börjar vänja mig.
P.s jag har ett dussin bilder jag vill dela med mig av men blir inte klok på om de är min dator som har virus eller blogg.se som hängt sig. så länge får ni njuta av en selfie från zoo som jag misslyckades med ganska hårt... trodde jag fick med kängrusarna i bakgrunden men när jag tog av mig solglasögonen & inte hade solen i nosen isåg jag att de var stenar. jag fick mig i alla fall ett gott skratt...
yr min synvinkel.
Bondai beach // balkongen
jag blir helt lycklig när jag tänker på hur stort det här är för mig. att jag faktiskt förverkligat en av mina största drömmar. de lilla fröt som börja gro nån gång när jag var tio. spånat på tanken & tanken har växt till en verklighet. jag får vara med om mitt livs kanske största, äventyr. jag bor i ett litet sunkit himmelsblått rum där det inte går in mer än två sängar, två mindre garderober & en byrå. men det är mitt. mitt hem, mitt och johannas. det känns stort. balkongen är nog det finaste jag vet. den räddar mycket, samt de franska dörrarna ut dit. konstigast (& de mest praktiska) ett handfat ute på balkongen & en spegel. här ute på balkongen kommer jag spendera många sena sommarkvällar (japp, australien går från vår till sommar nu), redan spenderat mycket tid här ute, hängt med en av grannarna jag delar balkongen med, trion av tre män från brasilien. varit vakna mitt inatten & spelat gitarr & pratat kulturkrokar & skrattat till solen gått upp igen. bästa köpet so far? bläckisen att hänga mindre tvätt saker på. den är dessutom röd & syns från gatan trots att vi bor på tredjevåningen här. haha!
men stolt är jag. vi bor så centralt att jag nästan förvånas, busshållplatsen ligger utanför huset & mataffären bokstavligt talat två kvarter bort. tjugo minuter med bussen ner till bondai beach & kvarts promenad ner till hyde park & central stationen. stolt är jag över att jag tror på mig själv & värderar mina egna drömmar. jag har offrat mycket för att komma hit. men handen på hjärtat känns de värt det. minst sagt. har så otroligt mycket jag vill uppleva & göra här att jag knappt får koll på var jag ska börja. upp till ödet att bestämma. ta hand om er! kram