And i just let go.
"don't go crying to your mama 'cause you're on your own in the real world."
igår låg jag och min kompanjon på stranden i närheten av där vi bor & njöt av värmen & att vi var lediga för en gångs skull på samma dag. coogee är verkligen fint, & ligger söder om bondai beach för er som inte visste.
i onsdags började jag jobba på ett nytt jobb inne i stan i en butik, som ironiskt nog, säljer skidutrustning. tydligen är det jätte populärt att ta flyget till japan. visste inte ens att man kunde åka skidor där... men jag trivs so far. även om det är svårt att säga såhär pass tidigt in. så nu har jag två jobb med andra ord. & det känns väldigt bra med variation. jag som så lätt blir uttråkad & vill att de händer saker runtomkring mig.
annars då? jo pojkvännen hemma i sverige har bestämt sig för att flytta till spanien i ett halvår & flyttar på söndag. även om utmaningen blir att hålla ihop ändå så är jag så otroligt glad över att han kommer iväg & upplever ett äventyr precis som jag, nu när jag är iväg. men lite svårt är det ändå att greppa... håller tummarna för honom att allt går bra.
mina vänner axel & fredrik har lämnat sydney & nu är det åter igen bara johanna jag pratar svenska med. annars sker alla andra konversationer på engelska. & jag börjar vänja mig vid det. att vakna på morgonen & inse att drömmen man hade var på engelska & anpassa sig till alla slanguttryck som den australienska dialekten har är nu mera en del av vardagen. ta hand om varandra så hörs vi! kram på er
Staden med stort S.
sydney för några dagar sen.
mina första idoler, dom som var oslagbara som konung & drottning, mitt kött och blod och min första fasta punkt. de som inte ens en jordbävning skulle kunna rubba eller skaka om. de skulle alltid vara där, de två & de skulle bli mina barns morföräldrar i deras eget hushåll, bli gamla ihop, tills döden skiljer dem åt...
jag har vuxit till mig. utvecklats genom åren till en så mycket starkare och självständig person, mer än vad jag hade kunnat drömma om, som gör att jag knappt känner igen mig själv när jag ser tillbaka. men hon finns där. mitt yngre, nerryckta jag, som ingen verkade sig vilja förstå. tog avstånd & gjorde uppror och de enda hon verkligen ville var att få en ny start och chans.
men nu är de inte längre jag som känns lika osäker & orolig på vad som komma skall, utan dom. deras liv som vänds upp och ner i ögonen på maktlösa runt omkring dem och de själva. men min maktlösheten om att inte kunna finnas tillräckligt på 1000 mils avstånd från min syster, att låta henne gå igenom de här som ensambarn & en syster på distans, de känns jobbigt. så fruktansvärt jobbigt. min syster är värd allt. utan henne hade jag nog aldrig, & då menar jag aldrig, vågat lära känna mig själv. hon är bäst. innan det här året är slut kommer 50 000 barn runt om i sverige uppleva samma delade vardag som jag står i. det är en massa ögon, hjärtan & tryggheter som berörs.
det har gått fort & jag upplevde bara första veckan på ett officiellt slut. men i början på december flyttar mamma in. i ett nytt hem.
så när jag kommer hem till sverige igen så har jag två hem. två hem i sverige, skåne, med föräldrar under två olika tak, egna hushåll & egna regler. det känns ändå som det enda rätta och de mest självklara i världen att de ska vara så. men jag behöver tid att smälta, bearbeta & förstå. kära alla skilsmässobarn, ni har just fått två nya medlemmar...
min karta och mitt minne.
A late update.
vi flyttade in här en torsdag. exakt på dagen en veckan efter vi kom hit. vi tog våra resväskor och ikeakasse och släppade iväg allt i en enda flytt. tog en taxi från hostlet till vårt nuvarande hem. hjälptes åt att bära våra allt för tunga väskor upp och var ytterst tacksamma på att vi bara kommer att flytta in hit en gång. men är det något vi har saknat här så är det en riktig spegel. den vi har är inte mycket att hänga i granen och det hade varit underbart att fynda en ny. & tydligen finns det en marknad några hus bort, en gång i månaden på samma lördag. så två dagar efter vi flyttat in tog vi oss ut till den marknaden och trots att vi inte kom hem med någon ny spegel så hittade jag det här halsbandet som ger mig ett lyckorus varje gång jag tittar på den. att den har australiens karta i sig är egentligen ganska cheesy men jag kan inte låta bli att älska den ändå. den är verkligen de minnet av hela den här resa som ska sparas och följa med mig. dyr var den inte heller och trots att den nu är som ett stöd för resan kommer den vara ett minne när jag kommer hem en vacker dag.
älskade Sydney,
för mig är det här paradiset.
trots alla höga hus och caféer så känns inte sydney ogripligt stort. det går att grepa och förstå. lära känna alla gator och favoritbutiker och andra guldkorn. vi lär oss. sakta men säkert så börjar vi få koll.
trots alla höga hus och caféer så känns inte sydney ogripligt stort. det går att grepa och förstå. lära känna alla gator och favoritbutiker och andra guldkorn. vi lär oss. sakta men säkert så börjar vi få koll.
min förkyldning har dragit sin väg & jag hälsar den hjärligt hejdå. idag var jag på en tryout (test jobb) för ett nytt jobb. det kändes bra men kanske i det lugnaste laget för mig på jobbet. jag vill att det händer saker. men vi får se hur det går... idag är inte heller en vanlig dag för idag kom min baldejt, min kära vän axel till sydney ihop med sin kompis. det är verkligen lycka. egentligen trodde jag att jag skulle hata svenska relationer så långt ifrån hemma. svenska kan jag prata där. men nä, man uppskattar så mycket mer det svenska när man inte längre lever i den världen & miljön längre. vi hängde ett par timmar i hyde park & jag tipsade om hur man går tillväga som nybliven sydneybo. tanken är att vi ska mötas upp senare ikväll över en öl eller två på min favorit bar. för mig är han, hans kompis & johanna så mycket hemma jag kan komma för tillfället & det känns bra. så himla bra.
update T7
bilder från zoo.
som läget är nu ligger jag och min resekamrat nerdränkta i en förkyldning med allt vad det innebär och det känns skit att behöva göra vardagssysslor när vi mår som vi gör. det är stunder som dessa som man bara längtar hem till pojkvännen eller mamma som kan pyssla om en en stund. & inte känns det som det finns någon chans till att bli frisk så länge den andra fortfarande är sjuk. vi skulle egentligen gått och jobbat ihop idag på en bar men deras dresscode var något av det extremaste jag varit med om. inte för tajta byxor, inte jeans, inte för uringat, inte för slappt, läderskor men inte med hård klack så i slutändand hade vi nog lagt lika mycket pengar på den rätta outfiten som vad vi hade tjänat på jobbet. men då vi även mår som vi gör tackade vi nej till jobbet och igår gick vi och fixade vårat medicard som gör att sjukvården här blir gratis. på tiden kan man tycka och självklart ska vi ta tag i det när vi redan är sjuka. annars så har jag jobbat som barista och servetris under kanske en månads tid. men funderar på att dra mig till nått annat också så jag drygar ut månadsbudgeten något. just nu är den lite i underkant... men dagens största prio är ändå att bli frisk. håller tummarna för det och önskar er en underbar höstdag där hemma!
som läget är nu ligger jag och min resekamrat nerdränkta i en förkyldning med allt vad det innebär och det känns skit att behöva göra vardagssysslor när vi mår som vi gör. det är stunder som dessa som man bara längtar hem till pojkvännen eller mamma som kan pyssla om en en stund. & inte känns det som det finns någon chans till att bli frisk så länge den andra fortfarande är sjuk. vi skulle egentligen gått och jobbat ihop idag på en bar men deras dresscode var något av det extremaste jag varit med om. inte för tajta byxor, inte jeans, inte för uringat, inte för slappt, läderskor men inte med hård klack så i slutändand hade vi nog lagt lika mycket pengar på den rätta outfiten som vad vi hade tjänat på jobbet. men då vi även mår som vi gör tackade vi nej till jobbet och igår gick vi och fixade vårat medicard som gör att sjukvården här blir gratis. på tiden kan man tycka och självklart ska vi ta tag i det när vi redan är sjuka. annars så har jag jobbat som barista och servetris under kanske en månads tid. men funderar på att dra mig till nått annat också så jag drygar ut månadsbudgeten något. just nu är den lite i underkant... men dagens största prio är ändå att bli frisk. håller tummarna för det och önskar er en underbar höstdag där hemma!