inställda tåg ger mig ensamtid.
MALMÖ.
samtidigt som jag hoppar av bussen i lund får jag beskedet att min vän som jag skulle möta upp sitter fast med tåget. jaha tänkte jag och tog tåget till malmö ändå. slutade med att jag fick ensamtid i malmö istället. skånetrafiken, varför låter ni inte mig få träffa mina vänner? vi fick flytta fram vår tid ihop... men tack för att jag fick tid för mig själv. jag prioterar aldrig mig själv längre som jag brukade göra. jag trivs i mitt eget sällskap! gick och fika och mösdrack på min frappino i solen. gick lite och kollade den utsollade rean och satte mig senare i en park med musiken i lurarna. räddade dagen ganska bra om jag får säga det själv.
samtidigt som jag hoppar av bussen i lund får jag beskedet att min vän som jag skulle möta upp sitter fast med tåget. jaha tänkte jag och tog tåget till malmö ändå. slutade med att jag fick ensamtid i malmö istället. skånetrafiken, varför låter ni inte mig få träffa mina vänner? vi fick flytta fram vår tid ihop... men tack för att jag fick tid för mig själv. jag prioterar aldrig mig själv längre som jag brukade göra. jag trivs i mitt eget sällskap! gick och fika och mösdrack på min frappino i solen. gick lite och kollade den utsollade rean och satte mig senare i en park med musiken i lurarna. räddade dagen ganska bra om jag får säga det själv.
kära 11 åriga jag, jag är inte vuxen nog.
AUSTRALIEN.
det var tre månader sen jag skrev det här. legat i mitt utkast & samlat på sig damm medans jag själv samlat på mog mod. mod att erkänna läget. det är mindre än två månader kvar & jag är livrädd. har den sjukaste resfebern & förväntningar som nuddar molnen.
det börjar dra ihop sig. om bara några veckor byter jag stadie i livet. jag blir ett steg närmare att kalla mig själv vuxen. independent. känner mig långt ifrån det idag. mer snart springer jag ut och står som bambi på hal is och hoppas på att isen håller. jag har det här sommarlovet på mig, att växa. jag minns mitt yngre jag som hade framtidsplaner med månen inom räckhåll. jag trodde man skulle vara äldre. nej ursäkta, känna mig äldre. gammal nog att göra allt de som jag som barn drömde om att göra. allt det där ska jag göra nu. den tretonde juni tvåtusenfjorton är en stor dag. en känsla blandat med skräck och förtjustning. jag har längtat, jag längtar så varenda del av mig gör ont. men jag vill inte leva ett svenssonliv. jag vill se världen. jag vill uppleva allt det där som tidigare bara varit en dröm. en önskan. men jag har en plan. en plan jag måste göra. för varje del av mig behöver det här. jag ska byta ut min vardag till hösten. jag ska få ny mark under fötterna och lära mig en ny kultur och träffa människor för livet. & endast för att jag inte varit någon som gjort något halvdant eller lagom mycket så slår jag och min andra halva ihop oss och flyr till andra sidan planeten vi kallar jorden. jag kommer ha morgon när ni har kväll. jag kommer försvinna. men komma tillbaka som en person jag vill vara. men att flyget då endast tar emot 23 kg handbagage och 8 kg handbagage. hur packar man ner sitt liv i en väska? vad plockar man med sig? vad har jag här hemma som gör att jag kallar det ett hem? vad av det kan jag ta med mig? även om jag är livrädd, rent ut sagt, så måste jag. jag måste för att jag alltid drömmt om att få bo utomlands. men australien, det tar mig ett dygn hem om något händer. men det är en risk jag måste ta. släppa taget och låta mig få flyga på egen hand. känner bara hur mitt liv förändrats de senaste månaderna. förändringar som gör att jag vill vara kvar här. i min comfortzone. men jag kan inte. jag måste åka.
studenten.
STUDENTEN 2013-06-13
dagen jag längtat efter sen jag började skolan kom faktiskt till sist. men jag hade aldrig kunnat tänka mig alla de känslor som väcktes till liv den fredagen. det var en blandning av allt, rädsla, nervositet, glädje, lycka och allt kom ut i form av tårar. men gud vad jag var lycklig! att få höra alla vackra tal, springa ut från ljud och bildskolan en sista gång, att åka flak och uppvaktas av alla nära och kära hemma sen efteråt. sen att dra ut när mörkret smygit sig fram och träffa alla klasskamrater, skolkompisar & barndomsvänner ute på tegnérs var som grädden på moset. jag vet knappt hur jag ska förklara dagen i ord. men jag hoppas att hur gammal och senil jag än blir så vill jag komma ihåg den gemensamma känslorna jag hade den dagen och allt vi gjorde. för där och då var jag som lyckligast. vill ännu en gång tacka alla er som dök upp för att fira mig på min stora dag! ni är guld värda! tack för allt.
dagen jag längtat efter sen jag började skolan kom faktiskt till sist. men jag hade aldrig kunnat tänka mig alla de känslor som väcktes till liv den fredagen. det var en blandning av allt, rädsla, nervositet, glädje, lycka och allt kom ut i form av tårar. men gud vad jag var lycklig! att få höra alla vackra tal, springa ut från ljud och bildskolan en sista gång, att åka flak och uppvaktas av alla nära och kära hemma sen efteråt. sen att dra ut när mörkret smygit sig fram och träffa alla klasskamrater, skolkompisar & barndomsvänner ute på tegnérs var som grädden på moset. jag vet knappt hur jag ska förklara dagen i ord. men jag hoppas att hur gammal och senil jag än blir så vill jag komma ihåg den gemensamma känslorna jag hade den dagen och allt vi gjorde. för där och då var jag som lyckligast. vill ännu en gång tacka alla er som dök upp för att fira mig på min stora dag! ni är guld värda! tack för allt.
Mitt äventyr fortsätter.
nästa milstolpe måste ha varit första dagen på fogarolli (jobbet). trots att jag missade fyra studenter och min egna lärarmiddag så hade jag fruktansvärt roligt. att servera nymalt italienskt kaffe i alla dess sorter är bra mycket svårare än vad jag någonsin förstått. creed till alla baristor där ute! att göra latte art i form av hjärtan, löv, eiffeltorn & tulpaner är en utmaning jag ännu får träna på. men tjejen som älskar att resa (no shit, de har ni inte märkt?!), träffa folk, utmanas och fortfarande lika nykär i kaffe, passar det perfekt. handen i handsken som de så klyschigt sägs. även om mopebilen är liten och den står på olika ställen olika dagar så är det perfekt. olika event, mässor och festivaler, så kära ni, ser ni de små röd & gröna mopebilarna någonstans med mig bredvid, hälsa! vi kanske stöter på varandra. vem vet?
Kramisar!