i fredags gaddade jag äntligen in min första tatuering. så nu sitter den där & är för evigt med mig. känns konstigt men otroligt bra. undra om jag någonsin vänjer mig? så nu är den sådär lagom röd & läkningen är i full gång. två dagar har gått & idag var jag på mässa ihop med mamma. känns bra att jag & mamma börjat göra mer saker ihop. inser hur mycket jag fatktiskt uppskattar de. mässor är dock livsfarliga. fick med mig lite av allt möjligt. allt från smink till mat haha. jobbigast av allt var ändå att jag fick chansen att ta reda på hur mycket fett & muskler jag har i kroppen, men även vikten. allt såg ändå bra ut förutom just vikten. jag har tappat 6 kilo sen jag gjorde uppehåll med tränningen i mitten på juni. jag har ändå märkt att jag tappat men så mycket? det trodde jag verkligen inte! jag måste verkligen ta mig själv i kragen! fybubblan vilken grej. aja, puss på er så hörs vi 

 

dagens fråga: vad gjorde jag i skolan idag? (har fortfarande inte kommit på ett bra svar.) allt annat än alla nödvändiga saker man borde gjort i alla fall. foto hela dagen så det blir lätt så... efter skolan träffade jag min mysisvän, robin. åh. den mannen så himla dunder bra. så det blev ett oblikatoriskt fikande på vår trogna tjänare, espresso house. stammiskunden, det är jag det. vi pratade ikapp det vi missat sen senast & lite där till. & tittade lite på second hand & bad även robin ta några bilder på mitt höstklädda jag. slänger upp dem senare. det här har jag saknat, det märker jag nu. kram på er. nu ska jag återgå till mitt pluggande innan jag beger mig till annan kär vän. 

sakta men säkert börjar det även närma sig. idag är det exakt 100 dagar kvar tills jag sitter på flyget till thailand. jag längtar så det gör ont i mig! 

du kära onda värld, ibland är du rätt bra ändå! 
tandläkaren fick den stora hedern att glo mig i munnen imorse & ge svar på min tandvärk. väl i skolan sprang timmarna bara iväg. efteråt träffade en gammal & trogen vän jag känt längre än vad minnet kommer ihåg. alldels för länge sen men verkligen definitionen av saknat. har skrattat så tårarna trängt fram. bollat alla tankar & funderingar man kan tänka sig men även pratat igenom det vi missat. vi fika, vi shoppa & beställt en kvällsdryck. så himla himla perfekt! precis vad jag behövde. måste lära mig att finna mer tid till sånt här. saknat dig fisen! får vi göra om snart igen. kramisar

andra shopping kassen som följt med mig hem den här veckan! haha, whoppsi. men jag kunde bara inte låta bli. titta på dem? tröjan är ju bara ett måste & halsbandet är nog bland de ballaste jag sett! så de fick snällt följa med mig hem i utbyte mot dryga 600:-. så nu har jag utöka min garderob & halsbandssamling lite ytterligare. 

hösten börjar verkligen närma sig med stormsteg. så snart kan man sitta inne och smutta på sin varma dryck ihop med tända ljus utan att få dåligt samvete. mysigt! kroppen har ganska blandade känslor för allt som händer just nu. men jo, det känns bra. konstig nog känns det väldigt bra. vissa dagar springer iväg medan andra går långsammare än vad klockan slår. jag har saknat mitt skrivande & mitt kreativasinne. jag mår bra av de. & jag trivs minst lika bra av de! så för både er & min skull så ska -måste- här få lite mer liv! jag måste känna mig mer levande! kram på er

landskrona för nån vecka sen. allt på ståendefot. vackrast så. det ger mer!

igår började jag efter lunch & istället för att spendera hela förmiddagen i sängen åkte jag iväg till grannbyn & fotade en gammal vän till sitt uf företag. träningsbilder är fruktansvärt roligt! speciellt när jag själv behöver motivation för att ta tag i träningen igen. mysigt var det allt! även om kanske inte uppskattades av alla andra gäster att det sprang runt en tjej med kamera & knäppte en massa bilder, haha. himla synd att jag & mia ses så sällan... bättring på de! nu ska jag återgå till mitt serietittande. kram på er!

världen är en mörk plats. den har så många brister & fel att ingenting blir rätt. det är mänskligt att göra fel och det ska vara lika mänskligen att förlåta. ingen är perfekt och vi förtjänar alla en andra chans. är det inte så? men ibland får det mig att undra. allt står stilla. motivationen är i botten och frustrationen bara ökar. jag är långt ifrån felfri men det är ingen av oss. jag vill vara den där positiva, glada och sociala personen som alltid skrattar. för så trivs jag. men att gå tillbaka till skolan har fått mig att tryckas tillbaka till en tjej som sitter snällt och tyst och lyssnar. visar intresse utan att vara överangagerade. precis lagom och bra elev liksom. det är väl inte så svårt? nä, det är det inte. men satans tråkigt. jag har ett antal månade kvar, nästan ett år. jag måste få det här att vända. vända snart. & jag vet precis i vilken tråd jag måste dra i trots att det är den jag gömmer. gömmer för att den kommer göra ont. ondast av dem alla. jag bevarar den på en mörk plats. 

därför har jag bokat in en massa att se framemot. tatueringstid, piercingtider, sthlmsresa, thailand, fira mormor, fira allt som går att fira. ta vara på allt som faktiskt är bra.