idag har varit en bra dag. jag har fått mycket gjort helt enkelt. fotade min fina vän anja i kylan som snällt ställde upp. min lilla försökskanin. igår var jag på massage som var mer än väl behövligt efter allt stryck min nacke har åkt på. stel var bara förnamnet & jag lär få gå tillbaka igenom om någon vecka. men nu kan jag iallafall röra huvudet som normalt folk igen. vilket känns helt fantastiskt! trots gårdagens inlägg som var de mycket som egentligen gjorde mig himla glad. hade mörkerkörning för körkortet i förrigår vilket gick kanon bra & därefter träffade jag en väldigt saknad killkompis till mig. vi pratade långt in på småtimmarna & försökte få en bild av varandras vardagar. det händer mycket efter ens student inser jag. man växer på nytt & tvingas agera vuxnare än någonsin. skolan och all dess trygghet är borttaget & nu måste man stå på egna ben. jag tycker verkligen om den killen, han får mig att ha så himla nära till skratt. & ni må tro att jag skrattade, mycket & hjärtligt.nu ska jag krypa ner i sängen bredvid min syster. godnatt på er! & ta hand om varandra. kram!

att känna att det inte finns någon motivation, att det är alldeles tomt inom en får en verkligen att bolla tankarna om varför man gör det här. varför man lever sitt liv på det sättet man gör. varför man inte bara tar en paus och kommer tillbaka senare. kanske kommer motivationen tillbaka av sig själv eller så måste jag leta upp den. tvinga fram den & lura i mig själv att den finns där så det blir något gjort. finns så mycket jag vill göra efter studenten men jag har inget som driver mig i nuet, i skolan eller i vardagen. men så kanske det får lov att vara? inte alltid ligga på topp? känns som jag lever mellan fyra balansvågor. göra så lite som möjligt - med bästa resultat. ha så mycket tid över - men ändå göra vad som krävs.

ett inlägg jag låtit ligga kvar i utkast ett par månader. samtidigt som det skrämmer mig om hur omotiverad jag har varit/är. så stärks jag utav att läsa mina egna texter & förstår hur mycket jag bara känner. hur mycket livet tvingar mig att känna medan jag själv ständigt försöker trycka bort det som tar energi, är jobbigt & gör ont. jag måste lära mig att det är helt okej att ha svaga perioder & att man inte alltid kan ligga på topp. min största fiende är tvivlen inom mig själv. jag är mitt egna lilla monster som äter på mitt samvete & självkänsla & självförtroende som ingen annan gör. finns ingen som dömmer mig så hårt som jag själv. 

me right now. 

mina måndagar har blivit betydligt lättare att ta sig igenom med bara en lektion efter lunch. ändå har dagen krypigt fram. kanske är det vädret? jag vet inte. känner mig konstant trött såhär års tyvärr. min syster ringde precis, som för övrigt är i amsterdam (!!!) och frågade om hon skulle köpa med sig en snökula. mega lycklig tjej. vet precis var jag ska ha den. äntligen, som jag har längtat efter att få äga en sån. tack tack! nu ska jag kolla upp tåg & sen sätta ta tag i körteori & skolarbete. kramar. 

den här terminen har varit tuff. jag har saknat motivation till det mesta. men jag står på fötterna på jorden igen och redo allt jag har framför mig. jag har så otroligt mycket att se framemot och jag kan samtidigt vara så tacksam för att jag redan gjort och upplevt. jag är rik på livet. tacksam för allt jag får vara med om.

 

minns ni när jag sa att jag skulle till danmark? här är några av de bilderna. 

 

igår var jag och min kompanjon i halmstad och besökte en annan lbsskola, allt för vårat gymnasiearbete. för det har ni väl inte missat? "finns det någon typiskt lbs-elev?" vilken snygg & stilren skola de har där uppe, högt i tak & snygga vita ytor men många bilder på väggarna som eleverna tagit genom åren. det var verkligen precis vad jag behövde. nya människor, miljöer och erfarenheter. jag tackar så hemskt mycket att vi fick komma & för alla som var med & förgyllde vår dag. om två veckor drar vi iväg på vårt nästa äventyr, då står jönköping på menyn. 

lbsandan i sitt esse. lite varm i hjärat blir jag allt. 

för någon vecka sen var det storm här i skåne. men jag däremot var uppe i sthlm och träffade släkt och vänner.  jag kan fortfarande vara tacksam över att tåget hem från sthlm blev inställt. jag fick med andra ord en dag extra i den staden vi kallar huvudstad. 

här har det stått stilla ett tag. även om mitt liv varit med om de mesta. de här inlägget håller inte måtten till den aoran jag vill ha här. men det här är min plats. den heter mitt namn av en anledning. mitt liv & mina bilder. ibland är livet svårare än man tror att man kan hantera. de är som ett slag i ansiktet. hjälplös & minst lika maktlös. nog livets värsta känslor. men det är vad det är & jag måste bara lära mig att hitta det positiva i det negativa. en egenskap jag personligen har svårt för. ingen har sagt att livet ska vara enkelt. bara att det ska vara värt det.